Nya testamentet - Logosmappen

16. Då sade Jesus: Ären I ock ännu
oförståndige?
17. Förstån I icke ännu, att allt det, som
ingår genom munnen, det går i buken, och
hafver sin naturliga utgång?
18. Men det, som går ut af munnen, det
kommer ifrå hjertat; och det besmittar
menniskona;
19. Ty af hjertat utgå onda tankar, mord,
hor, skörlefnad, tjufveri, falsk vittne,
hädelse.
20. Det äro de stycke, som besmitta
menniskona; men äta med otvagna händer,
besmittar icke menniskona.
21. Och Jesus gick dädan, och kom i Tyri
och Sidons landsändar.
22. Och si, en Cananeisk qvinna kom af
de landsändar, och ropade till honom, och
sade: O Herre, Davids Son, förbarma dig
öfver mig; min dotter qväljs jämmerliga af
djefvulen.
23. Men han svarade henne icke ett ord.
Då stego hans Lärjungar fram, och bådo
honom, och sade: Skilj henne ifrå dig; ty
hon ropar efter oss.
24. Men han svarade, och sade: Jag är
icke utsänd, utan till de borttappada får af
Israels hus.
25. Men hon kom, och tillbad honom,
sägandes: Herre, hjelp mig.
26. Då svarade han, och sade: Det är icke
höfveligit att taga brödet ifrå barnen, och
kasta det för hundarna.
27. Svarade hon: Ja, Herre; dock likväl
äta hundarna af de smulor, som falla utaf
deras herrars bord.
28. Då svarade Jesus, och sade till henne:
O qvinna, din tro är stor; ske dig som du
vill. Och hennes dotter blef helbregda i
samma stund.
29. Och Jesus gick dädan länger fram, och
kom till det Galileiska hafvet; och gick upp
på ett berg, och satte sig der.
MATTHEI EVANGELIUM
23
30. Och till honom kom mycket folk, och
hade med sig halta, blinda, dumbar,
lemmalösa och många andra, och kastade
dem för Jesu fötter; och han gjorde dem
helbregda;
31. Så att folket förundrade sig, när de
sågo de dumbar tala, de lemmalösa färdiga,
de halta gå, de blinda se; och prisade
Israels Gud.
32. Och Jesus kallade sina Lärjungar till
sig, och sade: Jag ömkar mig öfver folket;
ty de hafva nu i tre dagar töfvat när mig,
och hafva intet äta; och jag vill icke låta
dem ifrå mig fastande, att de icke skola
gifvas upp i vägen.
33. Då sade hans Lärjungar till honom:
Hvar skole vi få här i öknene så mycket
bröd, der vi kunne mätta så mycket folk
med?
34. Sade Jesus till dem: Huru mång bröd
hafven I? De sade: Sju, och några små
fiskar.
35. Då böd han folket sätta sig ned på
jordena;
36. Och tog de sju bröd och fiskarna,
tackade, bröt, och gaf sina Lärjungar; och
Lärjungarna gåfvo folkena.
37. Och de åto alle, och vordo mätte; och
upptogo det öfver var i styckom, sju korgar
fulla.
38. Och de som åto voro fyratusend män,
förutan qvinnor och barn.
39. Och när han hade skiljt folket ifrå sig,
steg han till skepps, och kom uti den
gränson vid Magdala.