Nya testamentet - Logosmappen

2. CAPITLET
Hvart stånds lefnad. Guds nåd.
1. Men tala du, såsom tillbörligit är, efter
en helsosam lärdom;
2. De gamla, att de äro nyktre, ärlige,
tuktige, rätte i trone, i kärlekenom, i
tålamod;
3. De gamla qvinnor desslikes, att de
ställa sig såsom heligom höfves, icke
förtalerskor, icke drinkerskor, goda
lärerskor;
4. Att de unga qvinnor lära tukt af dem;
älska sina män, hafva sin barn kär;
5. Vara sediga, kyska, husaktiga,
fromma, sina män underdåniga; på det
Guds ord icke skall försmädt varda.
6. Sammalunda förmana ock de unga
män, att de äro tuktige.
7. Uti all ting ställ dig sjelf för en
eftersyn till goda gerningar, med
oförfalskad lärdom, med ärlighet;
8. Med helsosam och ostraffelig ord; på
det han, som emotstår, må blygas, intet
ondt hafvandes det han om oss säga kan;
9. Tjenarena, att de äro sinom herrom
underdånige, och uti all ting behagelige,
icke gensvarige;
10. Icke otrogne; utan alla goda trohet
bevisande; på det de måga pryda Guds vår
Frälsares lärdom i all stycke.
11. Ty Guds nåd, helsosam allom
menniskom, är uppenbarad;
12. Och lärer oss, att vi skole försaka alla
ogudaktighet och verldslig lusta, och lefva
tukteliga, rättfärdeliga, och gudeliga i
denna verlden;
13. Och vänta det saliga hoppet, och den
stora Guds och vår Frälsares Jesu Christi
härliga uppenbarelse;
14. Den sig sjelf gaf för oss; på det han
skulle förlossa oss ifrån all orättfärdighet,
och rena oss sig sjelfvom ett folk till
egendom, det sig om goda gerningar
beflitar.
15. Sådant tala, och förmana, och straffa
med fullt allvar. Låt ingen förakta dig.
EPISTEL TILL TITUM
305
3. CAPITLET
Otros, tros frukt. Fly kättare.
1. Förmana dem, att de äro Förstarna och
Öfverheten underdånige och lydige;
redebogne till alla goda gerningar;
2. Om ingen illa tala, icke trätosamma;
utan milde, bevisande all saktmodighet till
alla menniskor.
3. Ty vi vorom ock fordom ovise,
ohörige, villfarande, tjenande begärelsom
och mångahanda lustom, och vandradom i
ondsko och afund, hätske; och hatadom
hvarannan inbördes.
4. Men sedan Guds, vår Frälsares,
godhet och kärlek till menniskorna
uppenbarades;
5. Icke för rättfärdighetenes gernings
skull, som vi gjort hade; utan efter sina
barmhertighet gjorde han oss saliga,
genom den nya födelsens bad, och den
Heliga Andas förnyelse;
6. Hvilken han öfver oss rikeliga utgjutit
hafver, genom vår Frälsare Jesum
Christum;
7. På det vi skole rättfärdige varda
genom hans nåd, och arfvingar blifva till
evinnerligit lif, efter hoppet.
8. Det är ju ett fast ord; detta vill jag att
du lärer, såsom det der visst är, att de, som
Gudi trott hafva, vinnlägga sig i goda
gerningar föregå; ty sådant är
menniskomen godt och nyttigt.
9. Men dåraktig spörsmål, och
slägtregister, och trätor, och kämpning om
lagen förkasta; ty de äro onyttig och
fåfäng.
10. Fly en kättersk mennisko, då han en
gång och annan förmanad är;
11. Vetandes, att en sådan är förvänd, och
syndar, såsom den sig sjelf fördömt hafver.
12. Då jag till dig sänder Artheman, eller
Tychicum, så skynda dig snart till mig till
Nicopolis; ty jag hafver satt mig före att
blifva der öfver vintren.
13. Zenan, den lagkloka, och Apollo,
fordra med flit, att dem intet fattas.