Nya testamentet - Logosmappen

DEN EPISTEL TILL DE EBREER
1. CAPITLET
Christus sanner Gud, och högre än Änglarne.
1. Fordom talade Gud ofta, och i
mångahanda måtto, till fäderna, genom
Propheterna;
2. På det yttersta i dessa dagar hafver
han talat till oss genom Sonen; hvilken han
satt hafver till arfvinga öfver all ting;
genom hvilken han ock verldena gjort
hafver;
3. Hvilken, efter han är hans härlighets
sken, och hans väsendes rätta beläte, och
bär all ting med sitt kraftiga ord, och
hafver rensat våra synder genom sig sjelf,
sitter han på majestätsens högra sido i
höjdene;
4. Så mycket bättre vorden än Änglarne,
som han för dem högre Namn ärft hafver.
5. Ty till hvilken af Änglarna hafver han
någon tid sagt: Du äst min Son, i dag
hafver jag födt dig? Och åter: Jag skall
vara hans Fader, och han skall vara min
Son?
6. Och åter, då han införer den
förstfödda i verldena, säger han: Och alle
Guds Änglar skola tillbedja honom.
7. Men om Änglarna säger han: Han gör
sina Änglar andar, och sina tjenare
eldslåga.
8. Men till Sonen: Gud, din stol varar
ifrån evighet till evighet; dins rikes spira är
en rättvis spira.
9. Du hafver älskat rättfärdighetena, och
hatat orättfärdighetena; derföre hafver
Gud, din Gud smort dig med glädjens oljo,
mer än dina medbröder.
10. Och du, Herre, grundade jordena af
begynnelsen, och himlarna äro dina
händers verk.
11. De skola förgås; men du skall blifva,
och de skola alle föråldras såsom ett kläde;
308
12. Och såsom en klädnad skall du
förvandla dem, och de varda förvandlade;
men du blifver densamme, och din år
hafva ingen ända.
13. Men till hvilken af Änglarna hafver
han någon tid sagt: Sätt dig på mina högra
hand, tilldess jag lägger dina fiendar dig
till en fotapall?
14. Äro de icke allesammans tjensteandar,
utsände till tjenst för deras skull, som
salighetena ärfva skola?