Nya testamentet - Logosmappen

13. Vid middagstid, o Konung, såg jag i
vägen ett sken af himmelen, klarare än
solskenet, skinandes kringom mig, och
dem som med mig foro.
14. Och när vi alle föllo ned till jordena,
hörde jag ena röst tala till mig, och säga på
Ebreisko: Saul, Saul, hvi förföljer du mig?
Dig är svårt att spjerna emot udden.
15. Då sade jag: Ho äst du. Herre? Sade
han: Jag är Jesus, den du förföljer.
16. Men res dig upp, och statt på dina
fötter; ty dertill hafver jag uppenbarat mig
för dig, att jag skall skicka dig till en
tjenare och vittne om det du sett hafver;
och desslikes om det jag dig ännu
uppenbara skall;
17. Och vill frälsa dig för folket, och för
Hedningarna, till hvilka jag nu sänder dig;
18. Att du skall öppna deras ögon, att de
skola omvändas ifrå mörkret till ljuset, och
ifrå Satans magt till Gud; att de skola få
syndernas förlåtelse, och lott ibland dem
som helgade äro, genom trona till mig.
19. Så var jag icke ohörig den himmelska
synene, Konung Agrippa;
20. Utan begynte förkunna först för dem
som voro i Damasco och Jerusalem, och
öfver allt Judiska landet, och sedan
desslikes Hedningomen, att de skulle
bättra sig, och omvända sig till Gud,
görandes sådana gerningar som bättring
tillhörde.
21. För den sakens skull grepo Judarna
mig i templet, och bödo till att dräpa mig.
22. Dock hafver jag njutit Guds hjelp
dertill, att jag ännu står i denna dag,
betygandes både små och stora; intet annat
sägandes, än det Propheterna sagt hafva att
ske skulle, och Moses:
23. Att Christus lida skulle, och vara den
förste af de dödas uppståndelse, och
förkunna ett ljus folkena och
Hedningomen.
24. Då han nu sådant för sig svarat hade,
sade Festus med höga röst: Du äst rasande,
Paule; mycken konst hafver gjort dig
rasande.
APOSTLA GERNINGAR
205
25. Och sade han: Min gode Feste, jag är
intet rasande; utan talar sann och förnuftig
ord.
26. Ty Konungen vet detta väl, för
hvilkom jag ock trösteliga talar; ty jag
håller det så före, att intet deraf är honom
fördoldt; ty det är icke skedt lönliga.
27. Tror du Propheterna, Konung
Agrippa? Jag vet, att du tror.
28. Då sade Agrippa till Paulum: Fögo
ting fattas, att du talar så för mig, att jag
varder Christen.
29. Och sade Paulus: Jag både väl af
Gudi, ehvad der fattas fögo eller mycket
uti, att ej allenast du, utan ock alle de, som
mig höra i dag, vorde sådane som jag är,
undantagne dessa banden.
30. Och när han detta talat hade, stod
Konungen upp, och landshöfdingen, och
Bernice, och de som såto der med dem.
31. Och vid de gingo afsides, talade de
emellan sig, sägande: Denne mannen
hafver intet gjort, det döden eller band
värdt är.
32. Och sade Agrippa till Festum: Denne
mannen måtte väl vordit lösgifven, hade
han icke skjutit sig till Kejsaren.