Nya testamentet - Logosmappen

29. När nu frukten mogen är, straxt brukar
han lian; ty skördetiden är för handen.
30. Och han sade: Vid hvem skole vi
likna Guds rike? Och med hvad liknelse
skole vi beteckna det?
31. Det är såsom ett senapskorn, hvilket,
då det sådt varder i jordena, är det mindre
än all annor frö på jordene;
32. Och då det sådt är, går det upp, och
varder större än all annor krydder, och får
stora grenar, så att foglarna under
himmelen måga bo under dess skugga.
33. Och med mång sådana liknelser sade
han dem ordet, efter som de förmådde
hörat;
34. Och utan liknelse talade han intet till
dem; men Lärjungomen uttydde han all
ting afsides.
35. Och den samma dagen, då aftonen
vardt, sade han till dem: Låt oss fara
utöfver, på den andra stranden.
36. Så läto de folket gå, och togo honom,
med skeppet der han redo uti var; voro ock
desslikes någor annor skepp med honom.
37. Och der uppväxte en stor storm, och
vågen slog in i skeppet, så att det
förfylldes.
38. Och han sof bak i skeppet på ett
hyende; då väckte de honom upp, och sade
till honom: Mästar, sköter du intet derom,
att vi förgås?
39. Och då han uppväckt var, näpste han
vädret, och sade till hafvet: Tig, och var
stilla. Och vädret saktade sig, och vardt ett
stort lugn.
40. Och han sade till dem: Hvarföre ären I
så rädde? Huru kommer det till, att I icke
hafven trona?
41. Och de vordo ganska förskräckte, och
sade emellan sig: Ho är denne? Ty vädret
och hafvet äro honom lydig.
MARCI EVANGELIUM
53
5. CAPITLET
Man och svin besatte. Blodgång stillad. Jairi dotter.
1. Så kommo de öfver hafvet, in i de
Gadareners ängd.
2. Och straxt han steg utu skeppet, lopp
emot honom, utu grifter, en man besatt
med den orena andan;
3. Den der plägade bo uti grifter; och
ingen kunde honom binda med kedjor.
4. Förty han hade många resor varit
bunden med fjettrar och kedjor; och
kedjorna voro sletna af honom, och
fjettrarna sönderslagne; och ingen kunde
späka honom.
5. Och han var alltid, dag och natt, på
bergen, och i grifterna, ropade och slog sig
sjelf med stenar.
6. Då han nu såg Jesum fjerran ifrå sig,
lopp han till, och föll neder för honom.
7. Och ropade med höga röst, och sade:
Hvad hafver jag med dig göra, Jesu, den
högstas Guds Son? Jag besvär dig vid Gud,
att du icke qväl mig.
8. Då sade han till honom: Far ut af
menniskone, du orene ande.
9. Och sporde han honom: Hvad är ditt
namn? Svarade han och sade: Legio är mitt
namn; förty vi äre månge.
10. Och han bad honom storliga, att han
icke skulle drifva honom bort utu den
ängden.
11. Och der var vid bergen en stor
svinahjord, den der gick och födde sig;
12. Och djeflarna bådo honom alle,
sägande: Sänd oss i svinen, att vi må fara
in uti dem.
13. Och Jesus tillstadde dem det straxt.
Och de orene andar drogo straxt ut, och
foro in uti svinen; och hjorden brådstörte
sig i hafvet; och de voro vid tutusend, och
vordo fördränkte i hafvet.
14. Men de, som skötte svinen, flydde och
förkunnade det in i staden, och på
bygdene; och de gingo ut till att se hvad
skedt var;