Nya testamentet - Logosmappen

EPISTEL DEN FÖRRA TILL DE CORINTHIER
15. CAPITLET
Köttsens uppståndelse, förvandling. Dödsens udd.
1. Käre bröder, jag minner eder på
Evangelium, som jag eder förkunnat
hafver, hvilket I ock anammat hafven, i
hvilko I ock stån;
2. Genom hvilket I ock salige varden,
huruledes jag eder det förkunnade, om I
hafven det behållit; utan så är, att I
förgäfves trott hafven.
3. Ty jag hafver i förstone eder
föregifvit, det jag ock undfått hafver, att
Christus är döder för våra synder, efter
Skrifterna;
4. Och att han är begrafven; och att han
uppstånden är på tredje dagen, efter
Skrifterna.
5. Och att han vardt sedder af Cepha,
sedan af de tolf.
6. Sedan vardt han sedder af mer än
femhundrade bröder på en tid, af hvilkom
ännu månge lefva; men mestedelen äro
afsomnade.
7. Derefter vardt han sedder af Jacobo;
och sedan af alla Apostlarna.
8. På sistone efter allom vardt han ock
sedder af mig, såsom af en den der otidig
född är.
9. Ty jag är den ringaste ibland
Apostlarna, så att jag är icke värd kallas
Apostel; derföre, att jag hafver förföljt
Guds församling.
10. Men af Guds nåd är jag det jag är; och
hans nåd hafver icke fåfäng varit i mig;
utan jag hafver mer arbetat, än de alle;
dock icke jag, utan Guds nåd, som i mig
är.
11. Det vare nu jag, eller de, så predike vi,
och så hafven I trott.
12. Är nu Christus predikad för eder, att
han är uppstånden ifrå de döda; hvarföre
säga då somlige ibland eder, att de dödas
uppståndelse är intet?
13. Är nu de dödas uppståndelse intet, så
är ock Christus icke heller uppstånden.
14. Är Christus icke uppstånden, så är vår
predikan fåfäng; så är ock edor tro fåfäng.
246
15. Och vi vardom funne falsk Guds
vittne, att vi emot Gud vittnat hafve, att
han hafver uppväckt Christum; den han
icke uppväckt hafver, om de döde icke
uppstå.
16. Ty om de döde icke uppstå, så är icke
heller Christus uppstånden.
17. Är Christus icke uppstånden, så är
edor tro fåfäng; och så ären I ännu uti edra
synder.
18. Så äro ock de förtappade, som i
Christo afsomnade äro.
19. Om vi allenast i detta lifvet hafve
hoppet till Christum, så äre vi uslast ibland
alla menniskor.
20. Men nu är Christus uppstånden ifrå de
döda, och vorden förstlingen ibland dem
som sofva.
21. Efter döden är genom en mennisko,
ock genom en mennisko de dödas
uppståndelse.
22. Ty såsom alle dö uti Adam, så skola
ock alle i Christo varda lefvande gjorde.
23. Hvar och en uti sin egen ordning;
förstlingen Christus, sedan de som Christo
tillhöra uti hans tillkommelse.
24. Sedan änden, då han öfverantvardar
Gudi och Fadrenom riket; och aflägger all
herradöme, och alla öfverhet och
väldighet.
25. Ty han måste regnera, tilldess han
lägger alla sina fiendar under sina fötter.
26. Den ytterste fienden döden skall varda
borttagen.
27. Ty all ting hafver han lagt under hans
fötter; så, när han säger, att all ting honom
undergifven äro, är nog uppenbart, att han
undantagen är, som honom all ting
undergifvit hafver.
28. Då nu all ting honom undergifven äro,
så varder ock då Sonen sjelf undergifven
honom, som honom all ting undergifvit
hafver; på det att Gud blifver allt i allom.
29. Hvad göra de eljest, som sig döpa låta
öfver de döda? Om de döde ingalunda
uppstå, hvi låta de sig då döpa öfver de
döda?