Nya testamentet - Logosmappen

11. Och skall ingen lära sin nästa, eller sin
broder, och säga: Känn Herran; ty de skola
alle känna mig, ifrå den minsta ibland dem,
och till den största.
12. Ty jag varder förblidkad öfver deras
orättfärdigheter, och deras synder, och
deras ondsko skall jag icke mer
ihågkomma.
13. I det han säger: Ett nytt, föråldrade
han det första; det nu åldrigt och gammalt
är, det är hardt vid ändan.
DEN EPISTEL TILL DE EBREER
316
9. CAPITLET
Gamla och nya Tabernaklets offer.
1. Hade ock väl det första sina rätter, och
Gudstjenst, och utvärtes helighet.
2. Ty det främre tabernaklet var der
uppsatt; uti hvilko voro ljusastakarne, och
bordet, och skådobröden; och detta
kallades det Helga.
3. Men bak den andra förlåten var det
tabernaklet, som man kallade det
Aldrahelgasta;
4. Hvilket hade det gyldene rökelsekaret,
och Testamentsens ark, på alla sidor
beslagen med guld; uti hvilko var det
gyldene ämbar, der det himmelsbrödet uti
var, och Aarons staf, som blomstrats hade,
och Testamentsens taflor;
5. Men der ofvanuppå voro
härlighetenes Cherubim, som
öfverskyggde Nådastolen; af hvilka
stycker på denna tid icke besynnerliga är
sägandes.
6. Då nu detta så beredt var, gingo
Presterna alltid in i det främre tabernaklet,
och uträttade Gudstjensten.
7. Men uti det andra gick allenast den
öfverste Presten, en tid om året; icke utan
blod, den han offrade för sina egna, och för
folkens synder;
8. Der den Helge Ande med betydde, att
helighetenes väg ändå icke uppenbar var,
emedan det första tabernaklet stod;
9. Hvilket var en liknelse i den tiden, i
hvilkom gåfvor och offer offrades, och
kunde icke göra honom fullkommen, efter
samvetet, som den Gudstjensten gjorde;
10. Allenast med mat och dryck, och
mångahanda tvagning, och utvärtes
helighet, som pålagda voro intill
bättringenes tid.
11. Men Christus är kommen, att han
skall vara öfverste Prest till det
tillkommande goda, genom ett större och
fullkomligare tabernakel, det med händer
icke gjordt är, det är, det icke så bygdt är;