Nya testamentet - Logosmappen

12. Sade han ock desslikes till honom,
som honom budit hade: När du gör
middagsmåltid, eller nattvard, bjud icke
dina vänner, eller dina bröder, eller dina
fränder, eller dina grannar, som rike äro;
att de icke bjuda dig igen, och löna dig
dina välgerning;
13. Utan heldre, då du gör gästabåd, kalla
de fattiga, sjuka, halta och blinda.
14. Och salig äst du; ty de förmå icke löna
dig igen; men dig varder igenlönt i de
rättfärdigas uppståndelse.
15. Men då en af dem, som vid bordet
såto, detta hörde, sade han till honom:
Salig är den som äter bröd i Guds rike.
16. Då sade han till honom: En man hade
tillredt en stor nattvard, och böd många;
17. Och utsände sin tjenare, den stund
nattvarden skulle stå, att han skulle säga
dem som budne voro: Kommer; ty all ting
äro nu redo.
18. Och de begynte allesammans ursaka
sig. Den förste sade till honom: Jag hafver
köpt ett jordagods, och jag måste gå ut och
bese det; jag beder dig, gör min ursäkt.
19. Och den andre sade: Jag hafver köpt
fem par oxar, och jag måste gå bort och
försöka dem; jag beder dig, gör min ursäkt.
20. Och den tredje sade: Jag hafver tagit
mig hustru, och derföre kan jag icke
komma.
21. Och tjenaren kom, och sade sin herra
allt detta igen. Då vardt husbonden vred,
och sade till sin tjenare: Gack snarliga ut
på gator och gränder i staden, och de
fattiga, och krymplingar, halta och blinda
haf härin.
22. Och tjenaren sade: Herre, jag hafver
gjort som du böd, och här är ännu rum.
23. Då sade herren till tjenaren: Gack ut
på vägar och gårdar, och nödga dem att
komma härin, på det att mitt hus måtte
varda fullt.
24. Ty jag säger eder, att ingen af de män,
som budne voro, skall smaka min nattvard.
25. Och gick mycket folk med honom;
och han vände sig om, och sade till dem:
LUCE EVANGELIUM
105
26. Hvilken som kommer till mig, och
icke hatar sin fader och moder, och hustru,
och barn, och bröder, och systrar, och
dertill sitt eget lif, han kan icke vara min
Lärjunge.
27. Och hvilken som icke bär sitt kors,
och följer mig, han kan icke vara min
Lärjunge.
28. Hvilken är den af eder, som vill bygga
ett torn, och icke först sitter och
öfverlägger bekostningen, om han hafver
det han behöfver till att fullborda det med?
29. Att, då han hafver lagt grundvalen,
och icke kan fullborda det, alle de, som få
set, icke skola begynna göra spe af honom;
30. Och säga: Denne mannen hafver
begynt bygga, och förmådde icke
fullbordat.
31. Eller hvad Konung vill gifva sig till
örligs, och strida emot en annan Konung,
sitter han icke först och tänker, om han
förmår med tiotusend möta honom, som
kommer emot honom med tjugutusend?
32. Annars, medan hin ännu långt borto
är, sänder han bådskap till honom, och
beder om frid.
33. Sammalunda hvar och en af eder, som
icke vedersakar allt det han äger, han kan
icke vara min Lärjunge.
34. Saltet är godt; men om saltet mister
sin sälto, med hvad skall man då salta?
35. Det är hvarken nyttigt i jordene, eller i
dyngone; utan man kastar det bort. Den der
öron hafver till att höra, han höre.