Nya testamentet - Logosmappen

17. CAPITLET
Christus beder för sig, Lärjungarna och församlingen.
1. Detta talade Jesus, och lyfte upp sin
ögon till himmelen, och sade: Fader,
stunden är kommen; förklara din Son, att
din Son förklarar ock dig.
2. Såsom du hafver gifvit honom magt
öfver allt kött, att allom dem, som du
hafver honom gifvit, skall han gifva
evinnerligit lif.
3. Och detta är evinnerligit lif, att de
känna dig allena sannan Gud, och den du
sändt hafver, Jesum Christum.
4. Jag hafver förklarat dig på jordene;
jag hafver fullbordat det verk, som du mig;
gifvit hafver att jag göra skulle.
5. Och nu, Fader, förklara du mig när dig
sjelfvom, med den klarhet, som jag hade
när dig, förr än denna verlden var.
6. Jag hafver uppenbarat ditt Namn
menniskomen, som du hafver mig gifvit af
verldene; de voro dine, och du hafver
gifvit mig dem, och de hafva hållit din ord.
7. Nu hafva de förstått, att allt det du
mig gifvit hafver, är af dig.
8. Ty de ord du hafver mig gifvit, hafver
jag gifvit dem, och de togo vid dem; och
hafva sannerliga förstått, att jag är
utgången af dig, och hafva trott, att du mig
sändt hafver.
9. Jag beder för dem; för verldene beder
jag icke, utan för dem som du hafver mig
gifvit: ty de äro dine.
10. Och allt mitt är ditt, och ditt är mitt;
och jag är förklarad i dem.
11. Och nu är jag icke mer i verldene;
men de äro i verldene, och jag kommer till
dig. Helge Fader, förvara, genom ditt
Namn, dem som du mig gifvit hafver, att
de blifva ett, såsom ock vi.
12. När jag var med dem i verldene,
förvarade jag dem i ditt Namn; dem du
mig gifvit hafver, hafver jag förvarat, och
ingen af dem är borttappad, utan det
förlorade barnet, att Skriften skulle
fullbordas.
JOHANNIS EVANGELIUM
152
13. Nu kommer jag till dig, och talar detta
i verldene; på det de skola hafva mina
fullkomliga glädje i sig.
14. Jag hafver fått dem din ord, och
verlden hafver hatat dem, efter de icke äro
af verldene; såsom ock jag icke är af
verldene.
15. Icke beder jag, att du skall taga dem af
verldene; utan att du förvarar dem ifrån
ondo.
16. De äro icke af verldene; såsom ock
jag icke är af verldene.
17. Helga dem i dine sanning; ditt tal är
sanning.
18. Såsom du hafver mig sändt i verldena,
så hafver ock jag sändt dem i verldena.
19. Och jag helgar mig sjelf för dem; att
de skola ock vara helgade i sanningene.
20. Men icke beder jag allenast för dem,
utan ock för dem, som genom deras ord
skola tro på mig;
21. Att de skola alle vara ett, såsom du,
Fader, i mig, och jag i dig; att de ock skola
vara ett i oss, på det att verlden skall tro,
att du hafver mig sändt.
22. Och jag hafver gifvit dem den
härlighet, som du mig gifvit hafver; att de
skola vara ett, såsom ock vi ärom ett;
23. Jag i dem, och du i mig; att de skola
vara fullkomne uti ett; och att verlden skall
förstå, att du mig sändt hafver, och älskade
dem, såsom du ock mig älskade.
24. Fader, jag vill, att der jag är, skola ock
de vara med mig, som du mig gifvit
hafver; att de skola se mina härlighet, den
du mig gifvit hafver; ty du hafver älskat
mig, förr än verlden var skapad.
25. Rättvise Fader, verlden hafver icke
känt dig; men jag hafver känt dig; och
desse hafva förstått att du mig sändt
hafver.
26. Och jag hafver kungjort dem ditt
Namn, och skall kungörat; på det att den
kärlek, som du hafver älskat mig med,
skall vara i dem, och jag i dem,