Nya testamentet - Logosmappen

EPISTEL DEN FÖRRA TILL DE CORINTHIER
30. Och hvi stå vi alltid uti fara?
31. Vid vår berömmelse, som jag hafver i
Christo Jesu, vårom Herra, dör jag hvar
dag.
32. Hafver jag efter menniskomening uti
Epheso stridt med vilddjur; hvad hjelper
mig det, om de döde icke uppstå? Låt oss
äta och dricka; ty i morgon måste vi dö.
33. Låter icke förföra eder; ondt snack
förkränker goda seder.
34. Vaker upp rätteliga, och synder icke;
ty somlige veta intet af Gudi; till blygd
säger jag eder detta.
35. Måtte nu någor säga: Huru skola de
döde uppstå? Och med hurudana lekamen
skola de komma?
36. Du dåre, det du sår, det får icke lif,
utan det blifver dödt.
37. Och det du sår, är ju icke den kroppen
som varda skall, utan ett blott korn,
nämliga hvete, eller annat sådant.
38. Men Gud gifver thy en kropp, såsom
han vill, och hvarjo och eno af sädene sin
egen kropp.
39. Icke är allt kött enahanda kött; utan
menniskors kött är annat, annat är fäs,
annat är fisks, och annat är fogels.
40. Och det äro himmelske kroppar, och
jordiske kroppar; men en annor härlighet
hafva de himmelske, och en annor de
jordiske.
41. En annor klarhet hafver solen, och en
annor klarhet hafver månen, och en annor
klarhet stjernorna; ty en stjerna går öfver
den andra i klarheten.
42. Sammaledes ock de dödas
uppståndelse; det varder sådt förgängeligit,
och skall uppstå oförgängeligit.
43. Det varder sådt i snöplighet, och skall
uppstå i härlighet; det varder sådt i
skröplighet, och skall uppstå i kraft.
44. Det varder sådt ett naturligit lekamen,
och skall uppstå ett andeligit lekamen.
Man hafver ett naturligit lekamen; man
hafver ock ett andeligit lekamen;
247
45. Såsom skrifvet är: Den första
menniskan Adam är gjord till naturligit lif;
och den ytterste Adam till andeligit lif.
46. Men den andelige lekamen är icke den
förste, utan den naturlige; sedan den
andelige.
47. Den första menniskan är af jordene
jordisk; den andra menniskan är Herren af
himmelen.
48. Hurudana den jordiska är, sådana äro
ock de jordiske; och hurudana den
himmelska är, sådana äro ock de
himmelske.
49. Och som vi hafve burit dens jordiskas
liknelse, så skole vi ock bära dens
himmelskas liknelse.
50. Men detta säger jag, käre bröder, att
kött och blod kunna icke ärfva Guds rike;
och det förgängeliga skall icke ärfva
oförgängelighet.
51. Si, jag säger eder en hemlighet: Vi
skole icke alle afsofva; men alle måste vi
förvandlade varda,
52. Uti en punkt, uti ett ögnablick, med
yttersta basunen; ty basunen skall ljuda,
och de döde skola uppstå oförgängelige,
och vi skole förvandlade varda.
53. Ty detta förgängeliga måste ikläda sig
oförgängelighet, och detta dödeliga måste
ikläda sig odödelighet.
54. Men då detta förgängeliga ikläder sig
oförgängelighetena, och detta dödeliga
ikläder sig odödelighetena, så varder det
ordet fullkomnadt, som skrifvet är: Döden
är uppsvolgen uti segren.
55. Du död, hvar är din udd? Du helvete,
hvar är din seger?
56. Dödsens udd är synden; syndenes
kraft är lagen.
57. Men Gudi vare tack, som oss segren
gifvit hafver, genom vår Herra Jesum
Christum.
58. Derföre, mine käre bröder, varer faste,
ovikelige, och rike uti Herrans verk alltid;
efter det I veten, att edart arbete är icke
fåfängt i Herranom.