Nya testamentet - Logosmappen

15. Ty desse äro icke druckne, såsom I
menen; efter det är tredje timmen på
dagen;
16. Utan det är det som sagdt är genom
Propheten Joel:
17. Och det skall ske uti de yttersta
dagarna, säger Gud: Jag skall utgjuta af
minom Anda öfver allt kött; och edre söner
och edra döttrar skola prophetera; och edre
ynglingar skola se syner, och edre äldste
skola drömma drömmar.
18. Och öfver mina tjenare, och öfver
mina tjenarinnor skall jag i de dagar
utgjuta af minom Anda; och de skola
prophetera.
19. Och jag skall gifva under ofvan i
himmelen, och tecken neder på jordene;
blod och eld, och rökdamb.
20. Solen skall vändas i mörker, och
månen i blod, förr än den store och
uppenbarlige Herrans dag kommer.
21. Och skall ske, att hvar och en som
åkallar Herrans Namn, han skall blifva
salig.
22. I män af Israel, hörer dessa orden:
Jesum af Nazareth, den man, som när eder
af Gudi bevisad är, med krafter, och under,
och tecken, som Gud hafver gjort genom
honom ibland eder; såsom I ock sjelfve
veten.
23. Honom, efter han af Guds betänkta
råd och försyn utgifven var, hafven I tagit
genom onda mäns händer, korsfäst och
dödat.
24. Den hafver Gud uppväckt, och lossat
dödsens sveda; efter omöjeligit var, att han
skulle behållas af honom.
25. Ty David säger om honom: Jag hafver
alltid föresatt Herran för min ögon; ty han
är mig på högra handene, att jag icke skall
rörd varda.
26. Fördenskull är mitt hjerta gladt, och
min tunga fröjdar sig; skall också mitt kött
hvilas i förhoppning.
27. Ty du öfvergifver icke mina själ i
helvete, och tillstäder icke att din Helige
skall se förgängelse.
APOSTLA GERNINGAR
162
28. Du hafver mig kungjort lifsens vägar;
du skall uppfylla mig med fröjd för ditt
ansigte.
29. I män och bröder, man må fritt tala
med eder om den Patriarchen David; han
är död och begrafven, och hans graf är när
oss intill denna dag.
30. Efter han nu var en Prophet, och
visste att Gud hade lofvat honom med en
ed, att han af hans länds frukt skulle efter
köttet uppväcka Christum, till att sitta på
hans säte;
31. Såg han det framföreåt, och talade om
Christi uppståndelse, att hans själ icke är
öfvergifven uti helvete; icke heller hans
kött hafver sett förgängelse.
32. Denna Jesum hafver Gud uppväckt,
der vi alle vittne till äro.
33. Medan han nu med Guds högra hand
upphöjd är, och löfte fått hafver af
Fadrenom om den Helga Anda, hafver han
utgjutit detta I nu sen och hören.
34. Ty icke hafver David uppfarit i
himmelen; men han säger: Herren sade till
min Herra: Sätt dig på mina högra hand;
35. Tilldess jag nedlägger dina ovänner
dig till en fotapall.
36. Så skall nu hela Israels hus veta
förvisso, att denna Jesum, som I korsfäst
hafven, hafver Gud gjort till en Herra och
Christ.
37. Då de detta hörde, fingo de ett styng i
hjertat; och sade till Petrum, och till de
andra Apostlarna: I män och bröder, hvad
skole vi göra?
38. Sade Petrus till dem: Görer bättring,
och hvar och en af eder låte sig döpa i Jesu
Christi Namn, till syndernas förlåtelse; och
I skolen undfå den Helga Andas gåfvo.
39. Ty eder är löftet gjordt, och edrom
barnom, och allom dem som fjerran äro,
hvilka Herren, vår Gud, härtill kallandes
varder.
40. Betygade han ock med mång annor
ord, och förmanade dem, sägandes: Låter
hjelpa eder ifrå detta onda slägtet.