Nya testamentet - Logosmappen

15. Då böd han dem, sägandes: Ser till,
vakter eder för de Phariseers surdeg, och
för Herodis surdeg.
16. Och de tänkte hit och dit, sägande
emellan sig: Det äret, vi hafve intet bröd.
17. Då Jesus det förnam, sade han till
dem: Hvad bekymren I eder, att I hafven
icke bröd? Kunnen I ännu intet akta, eller
förstå? Hafven I ännu edor hjerta
förblindadt?
18. Hafvandes ögon, och sen intet? och
hafvandes öron, och hören intet?
19. Och minnens I icke, då jag bröt fem
bröd ibland femtusend, huru många korgar
upptogen I fulla med aflefvor? Sade de:
Tolf.
20. Och då jag bröt sju bröd ibland
fyratusend, huru många korgar upptogen I
utaf de aflefvor? De sade: Sju.
21. Och han sade till dem: Hvi förstån I
då intet?
22. Och han kom till Bethsaida; och de
hade fram för honom en blindan, och bådo
honom, att han ville taga på honom.
23. Och så tog han den blinda vid
handena, och ledde honom utu byn; och
spottade i hans ögon, och lade händer på
honom, och frågade honom, om han något
såg.
24. Då såg han upp, och sade: Jag ser
folket gå, lika som det vore trä.
25. Sedan lade han åter händerna på hans
ögon, och gjorde det så att han fick synen
igen; och vardt så botad, att han sedan såg
klarliga alla.
26. Och han lät gå honom hem, och sade:
Gack intet in i byn, och säg icke heller det
någrom derinne.
27. Och Jesus gick ut, och hans
Lärjungar, till de byar vid Cesarea, som
kallas Philippi; och i vägen frågade han
sina Lärjungar, sägandes till dem: Hvem
säger folket mig vara?
28. De svarade: Johannes Döparen; och
somlige Elias; och somlige en af
Propheterna.
MARCI EVANGELIUM
60
29. Då sade han till dem: Hvem sägen I
mig vara? Svarade Petrus, och sade till
honom: Du äst Christus.
30. Då hotade han dem, att de skulle
ingom säga om honom;
31. Och begynte till att undervisa dem, att
menniskones Son skulle mycket lida, och
förkastas af de äldsta, och af de öfversta
Presterna, och af de Skriftlärda, och dödas;
och efter tre dagar uppstå igen.
32. Och talade han det talet uppenbart. Då
tog Petrus honom till sig, och begynte
näpsa honom.
33. Då vände han sig om, och såg på sina
Lärjungar, och näpste Petrum, sägandes:
Gack bort ifrå mig, du Satan; ty du
besinnar icke det Gudi tillhörer, utan det
menniskor tillhörer.
34. Och kallade han till sig folket, med
sina Lärjungar, och sade till dem: Den mig
vill följa, han försake sig sjelf, och tage sitt
kors uppå sig, och följe mig.
35. Ty den, som vill behålla sitt lif, han
skall mista det; och den som mister sitt lif,
för mina och Evangelii skull, han skall det
behålla.
36. Ty hvad hjelper det menniskone, om
hon kunde vinna hela verldena, och toge
skada till sin själ?
37. Eller hvad kan en menniska gifva, der
hon sin själ med lösa må?
38. Men den som blyges vid mig och min
ord, uti detta horiska och syndiga slägtet,
vid honom skall ock menniskones Son
blygas, när han kommer i sins Faders
härlighet, med de helga Änglar.