Nya testamentet - Logosmappen

6. CAPITLET
Sabbaths lag. De tolf valde. Sann, osann salighet.
Christelig vandel.
1. Och det begaf sig på en Eftersabbath,
att han gick igenom säd; och hans
Lärjungar ryckte upp ax, och gnuggade
sönder med händerna, och åto.
2. Då sade somlige af de Phariseer till
dem: Hvi gören I det som icke är lofligit
göra om Sabbatherna?
3. Svarade Jesus, och sade till dem:
Hafven I icke läsit hvad David gjorde, då
han hungrade, och de med honom voro?
4. Huru han gick in i Guds hus, och tog
skådobröden, och åt, och gaf desslikes dem
som med honom voro; hvilket ingom
lofligit var att äta, utan allenast Prestomen.
5. Och sade han till dem: Menniskones
Son är en Herre, desslikes ock öfver
Sabbathen.
6. Och det begaf sig på en annan
Sabbath, att han gick in uti Synagogon,
och lärde; och der var en menniska,
hvilkens högra hand var borttvinad.
7. Och de Skriftlärde och Phariseer
vaktade på honom, om han någon
helbregda gjorde på Sabbathen, att de
måtte finna något, der de kunde anklagan
före.
8. Men han förstod deras tankar, och
sade till menniskona, som den tvinada
handen hade: Statt upp, och gack fram.
Han stod upp, och gick fram.
9. Då sade Jesus till dem: Jag skall
spörja eder: Må man göra väl om
Sabbatherna, eller göra illa; hjelpa lifvet,
eller förspillat?
10. Och han såg sig om på dem alla, och
sade till menniskona: Räck ut dina hand.
Han ock så gjorde. Och hans hand vardt
honom färdig, såsom den andra.
11. Men de vordo ursinnige, och talades
vid emellan sig, hvad de skulle göra åt
Jesus.
12. Så hände det uti de dagar, att han
utgick uppå ett berg till att bedja; och blef
der öfver nattena i bönen till Gud.
LUCE EVANGELIUM
87
13. Och då dager vardt, kallade han sina
Lärjungar; och utvalde tolf af dem, hvilka
han ock kallade Apostlar.
14. Simon, den han ock kallade Petrus,
och Andreas, hans broder, Jacobus och
Johannes, Philippus och Bartholomeus,
15. Mattheus och Thomas, Jacobus,
Alphei son, och Simon, som kallas Zelotes,
16. Och Judas, Jacobs (son), och Judas
Ischariothes, den ock förrädaren var.
17. Och han gick neder med dem, och
stod på en plats i markene, och hele hopen
af hans Lärjungar, och ganska mycket folk
utaf allt Judiska landet, och Jerusalem, och
ifrå Tyrus och Sidon, som vid hafvet ligga;
18. Hvilke komne voro, på det de ville
höra honom, och varda botade af sina
sjukdomar. Och de, som qvalde voro af de
orena andar, vordo helbregda.
19. Och allt folket for efter att taga på
honom; ty af honom gick kraft, som alla
botade.
20. Och han lyfte upp sin ögon öfver sina
Lärjungar, och sade: Salige ären I fattige;
ty Guds rike hörer eder till.
21. Salige ären I, som nu hungren; ty I
skolen blifva mättade. Salige ären I, som
nu gråten; ty I skolen le.
22. Salige varden I, då menniskorna hata
eder, och afskilja eder, och banna eder, och
bortkasta edart namn, såsom det ondt vore,
för menniskones Sons skull.
23. Glädjens och fröjdens på den dagen;
ty si, edor lön är mycken i himmelen;
sammalunda hafva deras fäder ock gjort
Prophetomen.
24. Men ve eder, som rike ären; ty I
hafven edar hugnad.
25. Ve eder, som mätte ären; ty I skolen
hungra. Ve eder, som nu len; ty I skolen
gråta och sörja.
26. Ve eder, då alla menniskor lofva eder;
ty sammalunda hafva ock deras fäder gjort
dem falska Prophetomen.
27. Men eder, som hören, säger jag:
Älsker edra ovänner; görer dem godt, som
hata eder;