Nya testamentet - Logosmappen

11. Om nattena derefter stod Herren när
honom, och sade: Var vid ett godt mod,
Paule; ty såsom du hafver vittnat om mig i
Jerusalem, så måste du ock vittna i Rom.
12. Då dager vardt, slogo sig tillhopa
någre af Judarna, och förbannade sig, att
de varken äta eller dricka skulle, tilldess de
hade dräpit Paulum.
13. Och voro mer än fyratio män, som så
hade svorit sig tillhopa.
14. Desse gingo till de öfversta Presterna,
och till de äldsta, och sade: Vi hafve, vid
förbannelse, bepligtat oss sjelfva ingenting
smaka, tilldess vi hafve dräpit Paulum.
15. Så mån I nu förkunna öfversta
höfvitsmannenom och Rådet, att han
hafver honom fram för oss i morgon, lika
som vi ville få veta något vissare om
honom; men förr än han kommer fram, äre
vi redo till att dräpa honom.
16. Då Pauli systerson hörde sådana
försåt, kom han, och gick in i lägret, och
bådade det Paulo.
17. Då kallade Paulus till sig en af de
underhöfvitsmän, och sade: Haf denna
ynglingen bort till öfversta höfvitsmannen;
ty han hafver något undervisa honom.
18. Och han tog honom med sig, och hade
honom till öfversta höfvitsmannen, och
sade: Paulus, som bunden är, kallade mig
till sig, och bad att jag skulle hafva denna
ynglingen till dig, som något hafver säga
dig.
19. Då tog öfversta höfvitsmannen honom
vid handena, och gick afsides med honom,
och frågade honom: Hvad är det som du
hafver undervisa mig?
20. Då sade han: Judarna hafva samfällt
sig att de vilja bedja dig, att du skall i
morgon låta Paulum komma ut för Rådet,
såsom de ville utfråga något vissare om
honom.
APOSTLA GERNINGAR
200
21. Men lyd dem intet; ty mer än fyratio
män af dem vilja vara i försåt för honom,
de sig förbannat hafva, att de icke skola äta
eller dricka, tilldess de hafva dräpit
honom; och nu äro de redo, och vänta att
du det utlofva skall.
22. Sedan lät öfversta höfvitsmannen
ynglingen gå sina färde, och böd honom att
han för ingom säga skulle, att han honom
sådant undervist hade;
23. Och kallade till sig två
underhöfvitsmän, och sade: Görer redo
tuhundrade krigsknektar, att de fara till
Cesareen; och sjutio resenärar, och
tuhundrade skyttar, till tredje timman på
natten.
24. Och tillreder någon fartyg, der man
kan sätta Paulum uppå, att de måga föra
honom oskaddan till landshöfdingan
Felicem.
25. Och skref ett bref vid detta sinnet:
26. Claudius Lysias, dem mägtiga
landshöfdinganom Felici, helso.
27. Denna mannen hade Judarna gripit,
och ville dödat honom; och der kom jag till
med krigsfolket, och tog honom ifrå dem,
efter jag förnam att han var en Romare.
28. Och när jag ville veta sakena, som de
hade emot honom, lät jag honom komma
inför deras Råd.
29. Så fann jag att han skyllder vardt om
någor spörsmål i deras lag; och dock ingen
skuld hade, som död eller häktelse värd
var.
30. Och vardt mig undervist om försåt,
som Judarna hade beställt för honom; och
straxt sände jag honom till dig, och böd
hans åklagare att, hvad de hafva emot
honom, det skola de säga dig. Farväl.
31. Då togo krigsknektarna Paulum, efter
som dem befaldt var, och förde honom om
nattena till Antipatridem.
32. Och dagen derefter läto de resenärarna
följa honom, och de kommo igen i lägret.
33. När de kommo till Cesareen, och
fingo landshöfdingan brefvet, hade de ock
desslikes Paulum fram för honom.