Nya testamentet - Logosmappen

EPISTEL DEN ANDRA TILL DE
CORINTHIER
1. CAPITLET
Pauli lidand, tröst, tålamod, sannfärdighet.
1. Paulus, Jesu Christi Apostel, genom
Guds vilja, och brodren Timotheus, den
Guds församling som är i Corintho, samt
med all helgon, som äro uti hela Achajen:
2. Nåd vare med eder, och frid af Gudi,
vårom Fader, och Herranom Jesu Christo.
3. Välsignad vare Gud och vårs Herras
Jesu Christi Fader, barmhertighetenes
Fader, och all hugsvalelses Gud;
4. Som oss hugsvalar i all vår
bedröfvelse, att vi ock hugsvala kunne
dem, som i allahanda bedröfvelse äro, med
den hugsvalelse, der Gud oss med
hugsvalar.
5. Ty såsom Christi lidande är mycket
kommet öfver oss, så kommer ock mycken
hugsvalelse öfver oss genom Christum.
6. Men hvad vi hafve bedröfvelse eller
hugsvalelse, så sker det eder till godo. Är
det bedröfvelse, så sker det eder till
hugsvalelse och salighet; hvilken salighet
är kraftig, om I liden tåleliga, i den måtton
som vi lide; är det hugsvalelse, så sker det
ock eder till hugsvalelse och salighet; är
ock vårt hopp stadigt för eder;
7. Efter vi vete, att såsom I ären
delaktige i lidandet, så varden I ock
delaktige i hugsvalelsen.
8. Ty vi vilje icke fördölja eder, käre
bröder, vår bedröfvelse, som oss
vederfaren är uti Asien; ty vi vore
förtungade öfver måtton, och öfver
magten, så att vi ock tviflade om lifvet;
9. Och satte oss så före, att vi skulle
visserligen dö; det skedde fördenskull, att
vi ingen tröst skola sätta på oss sjelfva,
utan på Gud, som uppväcker de döda;
10. Hvilken oss af slik död friat hafver,
och ännu dageliga friar; och hoppoms på
honom, att han skall oss ännu härefter fria,
249
11. Genom edra böners hjelp för oss; på
det af många personer må ske mycken tack
för oss, för den gåfvo som oss gifven är.
12. Ty vår berömmelse är detta, nämliga
vårt samvets vittnesbörd, att vi uti
enfaldighet och Guds renhet, icke uti
köttslig vishet, utan i Guds nåd, hafve
vandrat på verldene; men aldramest när
eder.
13. Ty vi skrifve eder intet annat, än det I
läsen, och tillförene veten. Mig hoppas, att
I skolen ock så befinna (oss) allt intill
ändan;
14. Såsom I hafven oss endels befunnit; ty
vi äro edor berömmelse, såsom ock I ären
vår berömmelse, på Herrans Jesu dag.
15. Och på den förtröstning ville jag
kommit till eder tillförene, att jag måtte
eder dubbelt vara till vilja;
16. Och genom eder fordenskap färdas till
Macedonien, och ifrå Macedonien komma
till eder igen, och af eder fordras till
Judeen.
17. Då jag detta så tänkte, månde jag det
göra af någon lössinnighet? Eller månn
min anslag vara köttslig? Nej; utan när mig
är ja ja; och nej är nej.
18. Men Gud är trofast, att vårt ord till
eder är icke vordet ja och nej.
19. Ty Guds Son Jesus Christus, som
ibland eder är predikad af oss, nämliga af
mig, och Silvano, och Timotheo, hafver
icke varit ja och nej, utan det var ja i
honom.
20. Ty all Guds tillsägelse äro Ja i honom,
och äro Amen i honom, Gudi till äro
genom oss.
21. Men Gud är den oss stadfäster, samt
med eder, i Christo och hafver smort oss;
22. Och förseglat oss, och gifvit uti vår
hjerta Andans pant.