Nya testamentet - Logosmappen

15. När I nu fån se förödelsens styggelse,
af hvilko sagdt är genom Daniel
Propheten, ståndande i det helga rummet;
den som läs det, han gifve akt deruppå;
16. De som då i Judiska landet äro, fly de
på bergen;
17. Och den som är uppå taket, han stige
icke ned, till att taga något ut af sitt hus;
18. Och den som är ute på markene,
gånge icke tillbaka efter sin kläder.
19. Men ve dem som hafvande äro, och
dem som dia gifva, i den tiden.
20. Men beder, att edor flykt sker icke om
vintren, eller om Sabbathen.
21. Ty då skall varda en stor vedermöda,
så att hon hafver icke varit sådana ifrå
verldenes begynnelse och till denna tiden,
ej heller varda skall.
22. Och om de dagar icke vorde
förstäckte, då vorde intet kött frälst; men
för de utvaldas skull skola de dagar varda
förstäckte.
23. Om någor säger då till eder: Si, här är
Christus, eller der; så tror det intet.
24. Ty falske Christi och falske Propheter
skola uppkomma, och skola göra stor
tecken och under; så att, om möjeligit vore,
skola ock de utvalde förförde varda.
25. Si, jag hafver sagt eder det framföreåt.
26. Derföre, om de då säga till eder: Si,
han är uti öknene; går icke ut: Si, han är i
kammaren; tror det icke.
27. Ty såsom ljungelden går ut af öster,
och synes allt intill vester; så varder ock
menniskones Sons tillkommelse.
28. Men der som åtelen är, dit församla
sig ock örnarna.
29. Men straxt efter den tidsens
vedermödo skall solen blifva mörk, och
månen skall icke gifva sitt sken, och
stjernorna skola falla af himmelen, och
himlarnas krafter skola bäfva.
30. Och då skall synas menniskones Sons
tecken i himmelen; och då skola all slägte
på jordene jämra sig, och skola se
menniskones Son komma i himmelens sky,
med stora kraft och härlighet.
MATTHEI EVANGELIUM
37
31. Och han skall utsända sina Änglar,
med höga basunaröst; och de skola
församla hans utvalda ifrå de fyra väder;
ifrå den ena himmelens ända till den andra.
32. Af fikonaträt lärer en liknelse: När nu
dess qvistar knoppas, och löfvet begynner
springa ut, så veten I, att sommaren är
hardt när;
33. Så ock, när I sen allt detta, så veter, att
det är hardt för dörrene.
34. Sannerliga säger jag eder: Detta
slägtet skall icke förgås, förrän allt detta
sker.
35. Himmel och jord skola förgås; men
min ord skola icke förgås.
36. Men om den dagen och om den
stundena vet ingen, icke Änglarna i
himmelen, utan min Fader allena.
37. Men lika som det var i Noe tid, så
skall ock menniskones Sons tillkommelse
vara.
38. Ty såsom de voro i de dagar för
flodene; de åto och drucko, togo hustrur,
och gåfvos mannom, intill den dagen, då
Noe gick i arken;
39. Och visste intet af, förr än floden
kom, och tog dem allasamman bort; så
skall ock menniskones Sons tillkommelse
vara.
40. Då skola två vara ute på markene; den
ene blifver upptagen, den andre blifver
qvarlåten.
41. Två skola mala på ene qvarn; den ene
blifver upptagen, den andre blifver
qvarlåten.
42. Vaker fördenskull; ty I veten icke,
hvad stund edar Herre varder kommandes.
43. Men det skolen I veta att, visste
husbonden, hvad stund tjufven skulle
komma, förvisso vakade han och läte icke
uppbryta sitt hus.
44. Derföre varer I ock redo; ty, den stund
I icke menen, varder menniskones Son
kommandes.