Nya testamentet - Logosmappen

19. CAPITLET
Zacheus. Tio pund. Jesu intåg, gråt, och nit för templet.
1. Och han drog in, och gick igenom
Jericho.
2. Och si, der var en man, benämnd
Zacheus; han var en öfverste för de
Publicaner, och var rik;
3. Och sökte efter att han skulle få se
Jesum, ho han var; men han kom icke dess
vid, för folkets skull; ty han var liten till
växt.
4. Så lopp han framföre, och steg upp uti
ett mulbärträ, på det han skulle få se
honom; ty han skulle gå der fram.
5. Och när Jesus kom till den platsen,
såg han upp, och fick se honom, och sade
till honom: Zachee, stig snarliga ned; ty i
dag måste jag gästa i ditt hus.
6. Han steg snarliga ned, och undfick
honom gladeliga.
7. Och när de det sågo, knorrade de alle,
att han ingången var till att gästa när en
syndare.
8. Men Zacheus steg fram, och sade till
Herran: Si, Herre, hälftena af mina
ägodelar gifver jag de fattiga; och om jag
hafver någon bedragit, det gifver jag
fyradubbelt igen.
9. Då sade Jesus till honom: I dag är
desso huse salighet vederfaren; efter han är
ock Abrahams son.
10. Ty menniskones Son är kommen till
att uppsöka och frälsa det som förtappadt
var.
11. När de nu detta hörde, sade han ändå
en liknelse, efter han var hardt när vid
Jerusalem, och de mente att Guds rike
skulle straxt uppenbaradt varda.
12. Så sade han då: En ädla man for långt
bort i främmande land, till att intaga sig ett
rike, och komma igen.
13. Då kallade han till sig tio sina tjenare,
och fick dem tio pund, och sade till dem:
Handler härmed, tilldess jag igen kommer.
14. Men hans borgare hatade honom, och
sände bådskap efter honom, sägande: Vi
vilje icke, att denne skall råda öfver oss.
LUCE EVANGELIUM
112
15. Och det begaf sig, att han kom igen,
och hade fått riket. Då böd han kalla de
tjenare till sig, som han hade fått
penningarna, att han måtte veta, huru hvar
och en af dem handlat hade.
16. Så kom den förste, och sade: Herre,
ditt pund hafver förvärfvat tio pund.
17. Och han sade till honom: Ack! du
gode tjenare, uti en liten ting hafver du
varit trogen; du skall hafva magt öfver tio
städer.
18. Och den andre kom, och sade: Herre,
ditt pund hafver vunnit fem pund.
19. Och han sade till honom: Var ock du
satter öfver fem städer.
20. Och den tredje kom, och sade: Herre,
se här ditt pund, som jag hade bevarat uti
en svetteduk.
21. Jag var rädder för dig; ty du äst en
sträng man; du tager det upp, som du icke
hafver nederlagt, och uppskär det du icke
hafver sått.
22. Sade han till honom: Af din egen mun
dömer jag dig, du onde tjenare; visste du
att jag är en sträng man, upptager det jag
intet nederlade, och uppskär det jag intet
sådde;
23. Hvi fick du då icke mina penningar in
i vexlobänken; att, när jag komme, måtte
jag ju kraft dem igen med ocker?
24. Och han sade till dem som der stodo:
Tager det pundet ifrå honom och får
honom, som hafver tio pund.
25. Då sade de till honom: Herre, han
hafver tio pund.
26. Ty jag säger eder, att den som hafver,
honom skall varda gifvet; och den som
icke hafver, honom skall ock varda
ifråtaget det han hafver.
27. Dock de mina ovänner, som icke ville
att jag skulle råda öfver dem, leder hit, och
dräper dem här för mig.
28. Och då han detta sagt hade, gick han
dädan, och reste upp åt Jerusalem.