sou 1999 1 - Regeringen

SOU 1999:1 Utländsk rätt och internationella normer 105
emellertid alltid en massafordran. Observera att det här rör sig om en individuell
bedömning av om arbetstagaren utfört arbete eller inte, se Karnov, 1995, 2, s.
3290 (210); "Meddeler boet, at det ikke vil intræde, og fremkommer erklæringen
inden to uger efter konkursdekretet, har den ansatte kun massekrav på lønnen for
den tid, (dage, timer), hvor han faktisk har uført arbejde. I øvrigt er lønnen i
reglen privilegeret, med mindre privilegium kan nægtes efter § 95, stk 2"
(närståenderegeln).
Om konkursboet senare än två veckor efter konkursbeslutet meddelar att det
inte vill inträda i anställningsavtalet är lönekrav under "betänketiden" under alla
förhållanden att betrakta som massafordran, således oavsett om arbetstagaren
utfört något arbete åt boet eller inte. Om boet underlåter att lämna besked och
utnyttjar arbetstagarna, riskerar det att genom konkludent handlande ikläda sig
massaansvar även för framtiden. Vidare äger arbetstagaren enligt 55 § 2 st DKL
rätt att kräva besked om huruvida boet kommer att inträda i anställningsavtalet.
Har boet inträtt i ett anställningsavtal kan det enligt 61 § 1 st DKL begränsa
massaansvaret genom att säga upp avtalet med sedvanlig eller rimlig uppsägningstid.
De danska lönegarantireglernas tillämpningsområde är något vidare än de
svenska reglernas. Lönegaranti kan således utgå inte bara vid arbetsgivares konkurs
utan också under vissa förutsättningar när en arbetsgivare avlider eller
upphör med sin verksamhet och medel till lönefordringar saknas (således inte vid
fortsatt drift utom konkurs). Lönegarantin omfattar fordringar på lön och semesterersättning
m.m. som är förenade med förmånsrätt. Massafordringar omfattas
inte av lönegarantin i den pågående konkursen. Garantin är beloppsbegränsad;
maximibeloppet uppgår från och med den 1 januari 1997 till 90 000
danska kronor efter skatt.
Till de förmånsberättigade fordringarna hör slutligen fordringar som omfattas
av det s.k. leverantörsprivilegiet. Leverantörsprivilegiet innebär att en leverantör
som levererat avgiftspliktiga varor till vidareförsäljning, har förmånsrätt för
avgiftsdelen av köpesumman i detaljistens konkursbo. Förmånsrätten omfattar
diverse punktskatter som räknas upp i 96 § DKL.
Konkursordningens likabehandlingsprincip kommer till uttryck i 97 § DKL
som stadgar att alla oprioriterade fordringar härefter skall behandlas lika.
Sist i ordningen betalas efterställda fordringar (98 § DKL). Hit hör räntekrav
efter konkursbeslutet, böter, värdeförverkande och skattetillägg m.m. samt
gåvolöften.
Statens skatte- och avgiftsfordringar är således sedan år 1969 oprioriterade.
År 1990 lades i Folketinget fram ett lagförslag av Socialistisk Folkeparti om
återinförande av förmånsrätten såvitt avser A-skatt och mervärdeskatt (se Lovsforslag
nr L 31 Folketinget 1990− 91). Avsikten var att stärka möjligheterna att
driva in restförda skattebelopp hos näringsidkare. Efter behandling i Retsudvalget,
som avgav sitt betänkande den 11 april 1991 och vars majoritet (Det kon-