sou 1999 1 - Regeringen

96 Utländsk rätt och internationella normer SOU 1999:1
relativa ställning i förmånsrättsordningen skulle förbli oförändrad. Detta innebär
att inteckningshavarna trots att de allmänna förmånsrätterna slopas skall få en i
stort sett lika stor utdelning som tidigare. Avsikten var således att nyttan av att
de allmänna förmånsrätterna slopades inte som sådan skulle överföras på inteckningshavarna,
men å andra sidan fick företagsinteckningens säkerhetsvärde
inte heller försämras på ett sätt som äventyrar företagens finansieringsmöjligheter.
Den nya förmånsrättsordningen trädde i kraft den 1 januari 1993 samtidigt
som den nya lagstiftningen om företagssanering infördes. Om en konkurs inletts
dessförinnan tillämpas de gamla reglerna om förmånsrätt. För konkurser som
inletts efter ikraftträdandet men före den 1 januari 1995 gäller särskilda övergångsbestämmelser.
I sådana konkurser omfattas lönefordringar av den gamla
förmånsrätten och har således bättre rätt än fordringar med säkerhet i företagshypotek.
På grund härav utdelas i dessa konkurser 60 % av värdet av den återstående
intecknade egendomen till fordringar med förmånsrätt på grund av företagsinteckning.
Med undantag av förbudet mot betalning och indrivning av tidigare uppkomna
skulder inverkar inledandet av ett saneringsförfarande enligt huvudregeln inte
på gäldenärens avtalsförhållanden. Ett specialstadgande finns dock beträffande
hyres- och leasingavtal. Om gäldenären är hyrestagare i ett tidsbundet hyreseller
leasingavtal kan han säga upp detta, så att det upphör inom två månader
från uppsägningen. Gäldenären kan dock bli skyldig att, utöver avtalsenligt vederlag
för uppsägningstiden m.m., även lämna skälig ersättning för skada som
uppkommit för uthyraren. Ersättningsanspråket är oprioriterat. I propositionen
framhålls, att en sådan uppsägningsrätt kan vara nödvändig om t.ex. en del av
verksamheten läggs ned. Det påpekas att hyres- eller leasingutgifterna för obehövliga
lokaler eller anordningar kan vara en avsevärd kostnad som man bör
kunna bli kvitt för att saneringen skall lyckas. Lagen om företagssanering innehåller
också vissa regler av liknande karaktär som de svenska stoppningsreglerna.
Som framgått ovan är lönefordringar således numera oprioriterade och hör i
princip till de s.k. saneringsskulderna. Vissa lönefordringar särbehandlas emellertid
vid företagssanering. Trots det allmänna betalningsförbudet skall utestående
löner för tre månader före inledandet av förfarandet betalas. Även arbetstagarnas
semesterlöner och semesterersättningar skall betalas. Enligt förarbetena
är detta undantag i samklang med den princip som står bakom bland annat lönegarantisystemet
och enligt vilken en arbetstagare vars utkomst är beroende av
löneinkomster inte får vållas skada i form av utebliven lön på grund av arbetsgivarens
ekonomiska svårigheter. Om betalningsförbudet skulle utsträckas till att
gälla de senaste lönefordringarna skulle detta även vara ägnat att minska arbetstagarnas
vilja att fortsätta anställningen hos gäldenären, heter det vidare i
propositionen. Det framhålls att det med tanke på en fortsatt verksamhet är vä-