sou 1999 1 - Regeringen
sou 1999 1 - Regeringen
sou 1999 1 - Regeringen
You also want an ePaper? Increase the reach of your titles
YUMPU automatically turns print PDFs into web optimized ePapers that Google loves.
SOU <strong>1999</strong>:1 Författningskommentar 333<br />
Ändringarna i första stycket har berörts i avsnitt 6.5.5. När det gäller tiden före<br />
konkursansökningen innebär ändringen en övergång från förfalloprincipen till<br />
intjänandeprincipen. Undantag görs för de fall där lönen skall bestämmas efter<br />
en särskild beräkningsgrund, såsom omfattningen på utfört arbete eller arbetsgivarens<br />
försäljning eller dylikt. Ackord och tantiem är exempel på ersättningsformer<br />
som kan förfalla till betalning lång tid efter intjänandet. Arbetstagaren<br />
behöver således inte bli uppmärksam på arbetsgivarens insolvens förrän avsevärd<br />
tid förflutit från intjänandet. I sådana fall bör förfalloprincipen fortsätta att<br />
gälla.<br />
På senare tid har olika system med flexibel arbetstid och s.k. arbetstidsbanker<br />
kommit att bli allt vanligare. Sådana system innebär i allmänhet att arbetstagaren<br />
efter eget val eller efter arbetsgivarens önskemål vissa perioder arbetar mer<br />
och vissa perioder mindre än ordinarie arbetstider trots att han hela tiden uppbär<br />
lika stor lön. Arbetstagaren kan i ett sådant system vid en viss tidpunkt ha arbetat<br />
mer än ordinarie arbetstid, vilket kan uttryckas som att arbetstagaren har en<br />
inarbetad rätt till betald ledighet. Vid en annan tidpunkt kan arbetstagaren ha<br />
arbetat mindre än ordinarie arbetstid, vilket kan uttryckas som att arbetstagaren<br />
har en skyldighet att utföra arbete utan betalning under en viss tid. Om arbetstagaren<br />
har arbetat mer än ordinarie arbetstid vid konkursutbrottet kan det jämföras<br />
med det fall att arbetstagaren har en fordran på semesterlön och semesterersättning.<br />
Hur en sådan fordran skall behandlas i konkursen blir beroende av<br />
anställningsavtalets utformning. Om arbetstagaren hade haft rätt att få ersättning<br />
för sin ”övertid” om arbetsgivaren avbrutit anställningen av annan anledning<br />
än konkurs kan han också göra sin fordran gällande i en konkurs. Ofta<br />
torde sådan ersättning bestämmas enligt särskild beräkningsgrund och således<br />
kunna omfattas av undantagsbestämmelsen i första stycket. Här blir emellertid<br />
anställningsavtalets utformning i det enskilda fallet avgörande.<br />
Övergången från förfalloprincip till intjänandeprincip innebär att kravet<br />
skärps något på arbetstagarna att agera utan dröjsmål när löneutbetalningen<br />
upphör. Från fackligt håll har framhållits att redan de nuvarande tidsgränserna<br />
är snäva om arbetsgivaren är svår att nå för delgivning. Vi föreslår därför en<br />
ventil som innebär att tidsfristen kan förlängas om arbetsgivaren avvikit eller på<br />
annat sätt hållit sig undan. Undantagsbestämmelsen syftar på den situationen att<br />
arbetsgivaren inte kunnat nås för delgivning av betalningsuppmaning enligt<br />
2 kap. 9 § KL. Tidsfristen kan i sådana fall förlängas med den tid arbetsgivaren<br />
varit oanträffbar. För att undantagsbestämmelsen skall bli tillämplig krävs dock<br />
att arbetstagaren gjort vad på honom ankommer för att konkursansökan skulle<br />
kunna ges in till tingsrätten i tid.<br />
För att en arbetstagare inte skall förlora ekonomiskt på att det vid ett visst<br />
givet tillfälle fattas beslut om företagsrekonstruktion i stället för beslut om konkurs<br />
finns i första stycket en bestämmelse om att fordringar för tiden före ansökan<br />
om företagsrekonstruktion − när det är förmånligare för arbetstagaren −
Change language