sou 1999 1 - Regeringen

326 Författningskommentar SOU 1999:1
särskilda skäl att befara att gäldenären vidtar eller underlåter att vidta en
viss åtgärd och därigenom sätter borgenärens rätt i fara. Det krävs således,
trots uttalandet i propositionen, varken att borgenärens fordran skall vara
betydande eller att det skall finnas risk för försämring i väsentlig mån. För
att undantagsreglerna från konkursförbudet och från förbudet mot de specialexekutiva
åtgärderna skall äga tillämpning krävs emellertid att faran för
borgenärens rätt har sin grund i att det finns särskilda skäl att befara att
gäldenären utan rekonstruktörens samtycke företar eller underlåter att vidta
viss åtgärd. Härigenom, heter det i förarbetena, kan tvister undvikas om
huruvida rekonstruktörens åtgärder är ekonomiskt välgrundade.
Bestämmelsen i andra stycket får en begränsad betydelse om vårt förslag
genomförs. Som framgår av föregående stycke tar den nuvarande regeln
bl.a. sikte på den situationen att gäldenären omvandlar egendom som ingår i
underlaget för företagshypotek till sådan egendom som inte ingår i hypoteksunderlaget.
Enligt vårt förslag skall företagshypotek ersättas med företagsinteckning
som ger förmånsrätt i en kvotdel av all egendom. Borgenärens
rätt kommer därför inte att påverkas av att viss egendom ersätts med
egendom av annat slag. Bestämmelsen har inte heller, vare sig med dagens
regler eller med de nya reglerna, någon betydelse för borgenärer med handpanträtt
eller retentionsrätt. Företagsrekonstruktion hindrar nämligen inte
utmätning för fordran med sådan säkerhet, 2 kap. 17 § FRekL. Borgenärer
med säkerhet i fast egendom torde dock kunna åberopa bestämmelsen, exempelvis
om gäldenären vanvårdar den fasta egendomen. Bestämmelsen kan
också bli tillämplig, om gäldenären bedriver verksamheten på sådant sätt att
en eller flera borgenärer riskerar att få sämre betalt i en senare konkurs än
vad de skulle få om gäldenären genast försattes i konkurs. I dessa fall kan
borgenärens intresse ibland bli tillräckligt tillgodosett genom att gäldenären
med stöd av 2 kap. 18 § FRekL hindras att vidta de skadliga åtgärderna.
Om åtgärderna riskerar leda till att syftet med rekonstruktionen inte kan
antas bli uppnått, kan rekonstruktionen dessutom avbrytas enligt 4 kap. 7 §
FRekL, och därefter finns inte längre något hinder mot konkurs om gäldenären
är insolvent.
Man kan därför fråga sig vilket behov det finns av regeln i 2 kap. 10 a §
KL, sedan företagsinteckningen blivit en allmän förmånsrätt. Eftersom 4
kap. 7 § FRekL tar sikte på syftet med rekonstruktionen, medan 2 kap. 10 a
§ KL beaktar en enskild borgenärs (konkurssökandens) rätt, kan det inte
uteslutas att den senare bestämmelsen undantagsvis skulle fylla en självständig
roll. En situation skulle kunna vara att rekonstruktionsplanen är
synnerligen chansartad, varigenom en företagsinteckningshavare, som nästan
har full täckning i utgångsläget, skulle kunna förlora en stor del av säkerheten.
Vidare kan konstateras att en borgenär inte har rätt att få gäldenären
försatt i konkurs, om hans rätt äventyras av andra händelser än sådana