sou 1999 1 - Regeringen

SOU 1999:1 Sammanfattning 19
konkurser beslutade i början av 1990-talet, då statens utdelning som mest
kom upp i 685 mkr (1996), märker vi att skatteutdelningen i konkurser
normalt ligger på ca 200 mkr per år. Statens skatteintäkter uppgick 1997 till
945 mdkr. En normalutdelning uppgår således till 0,02 % av skatteinkomsterna.
Kommittén föreslår att förmånsrätten för skatter och allmänna avgifter
avskaffas. Staten kommer att fullt ut kompenseras genom att utdelningen på
lönegarantiregressen och till oprioriterade ökar till följd av övriga förslag.
Eftersom likvida medel i dag är undantagna från företagshypotek och i
allmänhet går till skattefordringar, infördes 1975 en regel om att betalning
av förfallen skatt aldrig kan återvinnas till ett konkursbo (4 kap 1 § KL).
Som en följd av förmånsrättens avskaffande föreslås undantaget avskaffat.
Punktlig betalning av skatt kommer emellertid normalt att betraktas som en
ordinär betalning och därför ändå vara omöjlig att återvinna utom när staten
varit i ond tro om att betalaren var insolvent (4 kap. 5 och 10 §§ KL).
Kommittén diskuterar även i vad mån källskatt och arbetsgivaravgifter,
som belöper på lön som utdelas i konkurs, skall vara en skuld för konkursboet
(massaskuld). Kommitténs slutsats blir att konkursboet − liksom i dag
(se RÅ 1958:58) − skall dra källskatt på den lön som utdelas, eftersom arbetstagaren
är skyldig att betala skatt på den lön han mottar. Däremot bör
konkursboet inte svara för arbetsgivaravgift belöpande på lön som betalats
före konkursen eller belöpande på lön som är en konkursfordran och utdelas
i konkursen. Fordran på arbetsgivaravgift bör i dessa fall anses ha villkorligt
uppkommit samtidigt som lönefordringen, utan att vara en integrerad
del av denna, och således utgöra en oprioriterad konkursfordran. Kommittén
föreslår därför att en bestämmelse införs i lagen om sociala avgifter om att
fordran på arbetsgivaravgifter i dessa fall är en konkursfordran (jfr däremot
NJA 1997 s. 787 angående återföringsmoms). I konsekvens härmed bör
länsstyrelserna inte längre vara skyldiga att erlägga arbetsgivaravgift på
lönegaranti (vilket kan föranleda vissa omfördelningar av statsanslag).
Löneförmånsrätten och lönegarantin
Kommittén har varit bunden av att om möjligt förbättra löneskyddet vid
konkurs men samtidigt spara 300 mkr på lönegarantin per år. Detta motsvarar
ungefär 50 % av vad som årligen utbetalades under 1980-talet. År 1992
nåddes maxbeloppet 5 mdkr, varefter utbetalningarna har sjunkit till drygt 1
mdkr per år. Inkomsterna uppgår samtidigt till ca 1,5 mdkr per år i arbetsgivaravgifter
och konkursutdelning, varav merparten (1,2− 1,5 mdkr) belöper
på arbetsgivaravgifter.