sou 1999 1 - Regeringen

SOU 1999:1 Företagshypoteket 259
aktuella produktionen. HD tillägger emellertid att det synes nödvändigt att
begränsa de praktiska svårigheterna för konkursförvaltarna. En tänkbar
förenkling är att man vid fördelningen endast tar hänsyn till löner och kostnader
för råvaror. Huruvida en sådan metod blir tillräckligt rättvisande torde
enligt HD bero på vilken typ av produktion det är fråga om. Det måste
vidare i allmänhet anses försvarligt att förvaltaren inte lägger ned arbete och
kostnader på detaljerade fördelningsberäkningar, såvida sådana beräkningar
inte kan förväntas bli av större betydelse för fördelningsresultatet, fortsatte
HD. Över huvud taget måste det anses tillåtet att i stor utsträckning lösa
fördelningsproblemen med användande av skönsmässiga schabloner.
Om ett konkursbo fortsätter gäldenärens rörelse och därvid framställer
produkter av råvaror som köpts under konkursen, kan dessa produkter enligt
HD inte anses omfattade av företagsinteckning.
Kostnadsproportionaliseringsprincipen har kritiserats för att den är svårtillämpad
och lämnar stort utrymme för skönsmässiga bedömningar från
konkursförvaltaren, se t.ex. Moberg i SvJT 1988 s. 108 och Söderqvist i Ds
1994:37 s. 51. Att tala om kostnader i detta sammanhang kan också vara
missvisande. I en rapport till Expertgruppen för studier i offentlig ekonomi
(Ds 1994:37 s. 51, se avsnitt 6.3.4) anför advokaten Lars Söderqvist att i
kostnadsunderlaget för tiden efter konkursutbrottet beaktas endast faktiskt
havda kostnader och således inte sådana löner som omfattas av statlig lönegaranti.
Sociala avgifter uttas inte heller enligt Söderqvist. Det avgörande
måste dock vara vilka resurser som tillförts produkten före och under konkursen
i form av material, arbetskraft, maskinkraft etc. Oavsett om dessa
resurser blivit betalda eller kommer att föranleda utdelning i konkursen eller
ens är bevakningsgilla i den, skall priset på resursen tas med vid proportioneringen.
Håstad anför (Sakrätt, 6:e uppl., Stockholm 1996, s. 370) följande
exempel. Till resurser nedlagda före konkursen skall räknas material
inköpt på kredit, även om säljaren inte får någon utdelning i konkursen. Till
resurser nedlagda under konkursen skall räknas lönegarantimedel som belöper
på arbete under konkursen, oavsett om staten får någon utdelning för sin
regressfordran i konkursen. Detta förklaras enligt Håstad med att både kreditleveransen
före och arbetsinsatsen efter konkursbeslutet påverkat produktens
värde, vilket det handlar om att uppskatta.
7.2 Utländsk rätt
Av redovisningen i kapitel 3 framgår att många länder tillåter säkerhetsupplåtelse
i en föränderlig egendomsmassa genom registrering, samt att
sådana säkerheter oftast är förenade med en framskjuten placering i förmånsrättsordningen.
Ett undantag är Danmark som kräver besittningsöver-