sou 1999 1 - Regeringen

26 Sammanfattning SOU 1999:1
av utdelningen i alla företagskonkurser medför detta endast en marginell
förbättring (2 %), men tillförlitligheten bör vara betydligt mer värd när krediten
ges.
En följd av att företagsinteckningen görs om till en allmän förmånsrätt
blir vidare att återvunnen egendom normalt ingår i inteckningsunderlaget;
det är ju företagsinteckningshavarna som skadas om egendomen frångår
gäldenären.
Det blir även möjligt att slopa förföljelserätten (2 kap. 2− 4 §§ FHL), som
är en komplicerad men bräcklig säkerhet. Förföljelserätten motiveras delvis
med att företagshypotekshavaren i dag inte har säkerhet i betalning som
näringsidkaren mottagit från förvärvaren av rörelsen, men på denna punkt
föreslås reglerna som nämnts bli ändrade. Skulle betalningen vara för liten,
kan själva överlåtelsen ibland återvinnas enligt 4 kap. 5 § KL. Enligt
nuvarande bestämmelser kan företagshypotek i vissa fall gå före lösöreköp
enligt lagen (1845:50 s.1) om handel med lösöre, som köparen låter i säljarens
vård kvarbliva. Den möjligheten försvinner.
De ändrade reglerna föreslås framgå av en ny lag om företagsinteckning.
Ett annat förslag är att förmånsrätten för hyra slopas. Hyresfordringarna
kommer, som i dag, ofta ändå att belasta företagsinteckningsunderlaget
genom att hyresvärden erhållit bankgaranti, där regressfordringen säkrats
genom företagsinteckning, men läget blir härigenom mer överblickbart för
företagsinteckningshavaren.
Idag är det ofta svårt att förmå en företagshypotekshavare att medge att
en del av hans fordran i realiteten är osäkrad och att denna del av fordringen
därför bör sättas ned vid ett ackord. Företagshypotekshavaren hoppas
ibland att övriga borgenärers nedsättning av sina fordringar skall vara tillräcklig
för att gäldenären åter skall tillfriskna ekonomiskt eller att en del
(den osäkrade delen) av hypotekshavarens fordran i vart fall skall hinna
amorteras efter ett ackord innan det blir konkurs och säkerheten behöver tas
i anspråk. För att hindra sådan snålskjuts föreslår kommittén att konkursdomstolen,
liksom i Finland, skall få värdera företagsinteckningsunderlaget
och förklara att en viss del av inteckningshavarens fordran är oprioriterad
(inte bara i rösthänseende) och därmed underkastad ackordet.
Kommittén föreslår vidare att nya inteckningar inte skall kunna tas ut
med regionala begränsningar eller begränsningar till verksamhet av viss art.
Det praktiska behovet härav har visat sig vara litet.
De nya reglerna föreslås träda i kraft efter en övergångstid på ett och ett
halvt år, under vilken företagshypotekshavare skall ha möjlighet att säga
upp krediten och vid behov genomföra en konkurs enligt nuvarande regler.