sou 1999 1 - Regeringen

SOU 1999:1 Förmånsrätten för skatter och avgifter 173
att förmånsrätten ur ekonomisk synvinkel var av begränsad betydelse för statsverket.
Men, fortsatte denne, såsom flera remissinstanser hade anmärkt medförde
blotta förekomsten av skatteprivilegiet, att betydande belopp flyter in utan
vare sig utmätnings- eller konkursåtgärder. Statsverkets inkomster vid ackord
kunde komma att nedgå, om förmånsrätten avskaffades. Restföringen av skatter
och allmänna avgifter hade ökat högst väsentligt under senare år. Det torde med
hänsyn till det anförda – framhöll departementschefen – vara klart att förmånsrätten
långt ifrån kunde sägas sakna ekonomisk betydelse.
I prop. 1970:142 hänvisades också till en del andra omständigheter som motiverade
ett bibehållande av skatteprivilegiet. Departementschefen pekade på att
stor hänsyn måste tas till skattemoraliska synpunkter. Skatteprivilegiet kompenserade
vidare det underläge som staten hade vid uppbörd och indrivning jämfört
med annan fordringsbevakning. Skulle man slopa privilegiet, borde samtidigt
den exekutiva myndighetens arbetsuppgifter förenklas och skatteindrivningen
effektiviseras. Det fanns sålunda tungt vägande skäl för att behålla privilegiet.
Påståendet att skatteprivilegiet i dess egenskap av tyst förmånsrätt var till
särskild olägenhet för kreditgivningen bemöttes i propositionen med att skatteprivilegiet
genom det vidgade fastighetsbegreppet och företagsinteckningsreformen
inte längre var till samma skada som tidigare. Dessutom påpekades att
förmånsrätten för skatter och allmänna avgifter inte var så tyst som det kunde
förefalla, eftersom kronofogdemyndigheternas register över alla restförda fysiska
och juridiska personer var offentliga.
Sammanfattningsvis framhöll departementschefen att starka skäl alltjämt
stödde förmånsrätten för skatter och allmänna avgifter. Dessa skäl var av både
ekonomisk och indrivningsteknisk karaktär. Dessutom var förmånsrätten motiverad
av hänsyn till skattemoralen. Enligt departementschefen vägde dessa skäl
klart över de omständigheter som åberopades för ett slopande av skatteprivilegiet
(se prop. 1970:142 s. 100).
Riksdagen antog det genom propositionen framlagda förslaget till förmånsrättslag
(se 1LU 1970:80). Under behandlingen av propositionen i riksdagen
hade denna att i respektive kammare ta ställning till två likalydande motioner
(I:1275 och II:1486) om "att riksdagen med ändring av proposition nr 142 måtte
besluta att fordran på skatt eller allmän avgift jämställes med de oprioriterade
fordringarna". Båda motionerna avslogs.
5.3.2 Riksdagen
Riksdagen har under 1980-talet vid två tillfällen behandlat frågan om skatteprivilegiet
bör bibehållas i oförändrad form, se LU 1981/82:19 och 1988/89:LU20.