sou 1999 1 - Regeringen

SOU 1999:1 Utländsk rätt och internationella normer 117
konvention. Den nordiska konkurskonventionen skall emellertid även i fortsättningen
gälla mellan Sverige, Island och Norge.
Konventionen innehåller bl.a. följande. Om gäldenären har sina huvudsakliga
intressen i en medlemsstat skall insolvensförfarandet inledas där. Detta insolvensförfarande
blir att beteckna som huvudförfarande. En annan konventionsstat
har jurisdiktion endast om gäldenären har ett driftsställe i den staten, således
inte enbart på den grunden att gäldenären har tillgångar där. Ett insolvensförfarande
i en annan konventionsstat än den där huvudförfarandet äger rum benämns
sekundärförfarande och omfattar endast gäldenärens egendom inom den
stat där det inletts.
Lagen i den stat inom vars territorium insolvensförfarandet inleds – huvudeller
sekundärförfarande – skall vara tillämplig på förfarandet och dess verkningar
samt bl.a. bestämma vilken egendom som ingår i boet, gäldenärens rådighet
och förvaltarens behörighet, förutsättningarna för kvittning, förfarandets
inverkan på gäldenärens löpande avtal, hur fordringar skall anmälas, fördelningen
av medel, förmånsrättsordning och reglerna om rättshandlingars nullitet,
återgång eller ogiltighet i förhållande till samtliga borgenärer.
Förvaltaren har samma behörighet i övriga konventionsstater som han har i
landet där huvudförfarandet äger rum, när det bl.a. gäller rätten att överföra
egendom från den konventionsstat inom vilken den befinner sig och att vidta
åtgärder i borgenärernas intresse avseende återvinning. En borgenär, inklusive
skattemyndighet eller socialförsäkringsorgan i konventionsstaterna, som har sitt
hemvist eller säte i annan konventionsstat än inledningsstaten, har rätt att anmäla
sina fordringar i insolvensförfarandet. Denna rätt gäller alla slag av privaträttsliga
och offentligrättsliga fordringar.
Inom EU pågår också arbete på ett direktiv om konkurs m.m. i kreditinstitut
och ett avseende konkurs m.m. i försäkringsföretag. Arbetet har ännu inte lett till
något konkret resultat. Även direktiv angående återtagandeförbehåll övervägs
enligt vad den ansvarige kommissionären meddelat vid ministerrådsmöte den 7
december 1998 (jfr vad Gertrud Lennander anfört angånde ett utkast till en
”Europarådskonvention om ägarförbehållets internationella verkningar” i Festskrift
till Jan Hellner s. 326 f).
3.5 ILO-konventionen
Genom sin anslutning till Nationernas förbund år 1920 inträdde Sverige som
medlem av Internationella arbetsorganisationen (ILO).
ILO:s beslutande församling – Internationella arbetskonferensen – sammanträder
i regel en gång per år. Arbetskonferensen kan enligt artikel 19 i organisationens
stadgar beträffande förslag, som förts upp på mötets dagordning, besluta
antingen om en internationell konvention, avsedd att ratificeras av organisatio-