sou 1999 1 - Regeringen

SOU 1999:1 Löneprivilegiet och lönegarantin 241
8 §§ FRekL, inte nedsätts av ackordet, oavsett om han med utnyttjande av
stoppningsrätt (jfr 61 och 63 §§ köplagen, NJA 1986 s. 136 och 2 kap. 20 §
FRekL) har framtvingat ett nytt avtal med ackordsgäldenären. Det räcker att
motparten har utnyttjat prestationen.
Den rättsliga principen – sannolikt med generell giltighet – torde kunna formuleras
så, att den som till en konkursgäldenär eller en ackordsgäldenär på kredit
levererat en prestation, som han kunnat stoppa men som gäldenären konsumerat
i stället för att returnera, åtnjuter sakrättsligt skydd till vederlaget.
När arbete inte utförs åt boet
När den anställde inte arbetar åt konkursboet och inte kan få en massafordran,
är han naturligtvis angelägen om att åtnjuta förmånsrätt och lönegaranti för
uppsägningslönen. Denna är nämligen högre än arbetslöshetsersättning, vilken
uppgår till 80 % av den arbetslöses tidigare inkomst, dock högst 580 kr per dag.
Dessutom riskerar arbetstagaren, även om hotet för närvarande inte förefaller
vara akut (se prop. 1996/97:107 s. 85 ff), att bli utförsäkrad viss tid efter det att
arbetslöshetsersättning börjat tas i anspråk.
Den anställdes önskan att få behålla sin lön under uppsägningstiden är beaktansvärd.
Konkursen kan ju ha kommit oväntat, arbetsmarknaden på orten kan
vara dålig och han kan ha svårt att skära ner på utgifterna med kort varsel.
Detta talar för att han skall åtnjuta förmånsrätt och att lönegarantin skall kunna
utgå under flera månader och med ett betydligt högre tak än för närvarande.
En generös förmånsrätt och lönegaranti för uppsägningslön när inget arbete
utförs skulle emellertid medföra vissa nackdelar från rekonstruktionssynpunkt.
Detta gäller särskilt om lönen är förmånsberättigad.
Om uppsägningslönen är förmånsberättigad, skall hela uppsägningslönen
betalas vid ett ackord, vilket ger en ny finansiär ett starkt incitament att sätta
företaget i konkurs, för att därefter köpa ut inkråmet och anställa de arbetstagare
som behövs. Uppsägningslönerna blir då inte den nye ägarens problem.
Skulle uppsägningslönen inte vara förmånsberättigad, behövde uppsägningslönerna
bara betalas med den nedsatta andel som kvarstår efter ett ackord
(normalt 25 %). Ägaren (eller en ny intressent) skulle oftare anse att företaget
kan orka med den belastningen och därför ej finna det nödvändigt att sätta företaget
i konkurs. 8 Emellertid skulle antagligen de anställda, åtminstone de som
8 Vid kommitténs besök i Finland anförde representanter för de finska konkursförvaltarna
att det i 1993 års reform som haft störst betydelse för möjligheten att
rekonstruera företag utom konkurs är regeln att anställda vid saneringsförfarande
kan sägas upp med två månaders varsel, varefter de över huvud taget inte har
någon fordran på uppsägningslön. Lönen för två månaders uppsägningstid är inte
förmånsberättigad utan nedsätts således genom ackordet.