sou 1999 1 - Regeringen

234 Löneprivilegiet och lönegarantin SOU 1999:1
Samhällsekonomiska konsekvenser av besparingar på lönegarantin.
En minskning av statens kostnader för lönegarantiutbetalningarna kan innebära
kostnadsökningar för staten på andra områden. Vilka samhällsekonomiska
effekter som uppstår beror bl.a. på hur besparingarna åstadkoms.
Om en besparing uppnås genom ändringar i reglerna för lönegarantin,
t.ex. genom att maximibeloppet sänks eller tidsgränserna skärps, kommer en
stor del av de arbetstagare som drabbas av de ändrade reglerna att börja
uppbära arbetslöshetsersättning tidigare än vad som skulle varit fallet med
oförändrade lönegarantiregler.
Som tidigare redogjorts för tror vi att vårt förslag kommer att leda till att
fler företag än i dag rekonstrueras utom konkurs. De samhällsekonomiska
vinsterna av en gynnsam konkursutveckling är uppenbara. Även om också
rekonstruktioner utom konkurs kan inbegripa personalminskningar leder
färre konkurser till minskade kostnader för arbetslöshet och konkurshantering
samt större skatteintäkter från företagen och deras personal. Att uppskatta
hur stora besparingar staten kan tänkas göra genom förslagets effekter
på konkursutvecklingen låter sig inte göras. Vi vill emellertid framhålla
att varje minskning av antalet konkurser får betydligt större effekter än förändringar
beträffande lönegarantiregler eller förmånsrättsregler.
6.5.4 Utgångspunkter för förslagen
Utgångspunkten för våra förslag är att vi skall konstruera ett lönegaranti- och ett
förmånsrättssystem som tillsammans ger ett bättre löneskydd för de anställda än
vad som gäller i dag. Samtidigt får systemet inte försvåra rekonstruktion av
företag utom konkurs eller medföra osunda konkurrensvillkor. Det är också
viktigt att konstruktionen skall kunna hålla under många år. Vidare gäller att
våra förslag sammantagna skall innebära att statens kostnader för lönegarantiersättningarna
minskar med 300 miljoner samt att förslag som i övrigt innebär
minskade intäkter eller ökade utgifter för staten skall finansieras. Vad gäller
besparingskravet beträffande lönegarantin har vi i föregående avsnitt kommit
fram till att kravet inte bör uppfyllas genom ändringar i lönegarantibestämmelserna.
Med tanke på storleken på sparkravet skulle det innebära en kraftig försämring
av löneskyddet. I stället bör besparingskravet uppfyllas genom regler
som minskar antalet konkurser och ökar statens utdelning i de konkurser som
ändå inträffar.
I det följande diskuteras först lönegaranti och löneförmånsrätt för lön för utfört
arbete som tjänats in vid konkursansökan. Därefter behandlas lön som belöper
på tiden mellan konkursansökan och förvaltarens uppsägning av de anställda