sou 1999 1 - Regeringen

220 Löneprivilegiet och lönegarantin SOU 1999:1
rättskommitténs arbete inte bör föregripas genom några uttalanden eller andra
åtgärder från riksdagens sida.
6.3.4 Andra förslag
Skrivelse från Grossistförbundet Svensk Handel
I en skrivelse av den 14 oktober 1996 till justitieministern har Grossistförbundet
Svensk Handel (Grossistförbundet) föreslagit att betalning enligt den statliga
lönegarantin inte skall lämnas när konkursbon driver verksamheten vidare som
ett led i avvecklingen av boet. I stället skall delar av lönefordringarna få bästa
allmänna förmånsrätt. Grossistförbundet har vidare föreslagit att i de fall där
konkursboet inte driver verksamheten vidare skall den statliga lönegarantin ersättas
av en s.k. konkursförsäkring – efter mönster av den allmänna sjukförsäkringen
– som skall hanteras av försäkringskassorna. Grossistförbundet har slutligen
föreslagit att reglerna om underlaget för företagshypotek skall ändras så att
bank- och kassamedel omfattas av säkerheten. Förslagets närmare utformning
överensstämmer i sak med förslaget i motion 1996/97:L313 (se avsnitt 6.3.3).
Regeringen fattade den 12 december 1996 följande beslut.
Regeringen finner inte skäl att föreslå riksdagen en lagändring som innebär
att den statliga lönegarantin skall ersättas av en s.k. konkursförsäkring. Regeringen
vidtar därför ingen åtgärd med anledning av framställningen i den
delen. Regeringen beslutar att övriga delar av framställningen skall överlämnas
till Kommittén om förmånsrätt vid konkurs, m.m. (Ju 1996:02).
Ds 1994:37 Den svenska insolvensrätten – Några förslag till förbättringar
inom konkurshanteringen m.m.
Departementspromemorian utgör en rapport till Expertgruppen för studier i
offentlig ekonomi (ESO) författad av advokaten Lars Söderqvist. Rapporten
innehåller en rad förslag. Här återges endast förslag som rör lönegaranti och
löneförmånsrätt.
Lars Söderqvist redovisar i rapporten den kostnadsproportionaliseringsmetod
som framgår av rättsfallet NJA 1982 s. 900 (Minitube-principen, se avsnitt
7.1.5). Efter en beskrivning av rättsfallets innebörd anför Söderqvist att metoden
har visat sig mycket svår att tillämpa. Utfallet sägs i hög grad bero på skönsmässiga
bedömningar från konkursförvaltaren, och borgenärerna har således
mycket svårt att förutse konsekvenserna av en fortsatt drift.