sou 1999 1 - Regeringen

116 Utländsk rätt och internationella normer SOU 1999:1
tillnärmningen i Österrike, Finland och Sverige. Av rapporterna framgår bl.a.
följande.
De flesta medlemsstater har begränsat den tid betalningsskyddet omfattar.
Flera länder har valt att skydda den minimitid om tre månader som anges i den
första och andra strecksatsen i ovanstående redogörelse för lönedirektivet.
England och Irland skyddar lönefordringar som uppkommit under den tid som
anges i den tredje strecksatsen. Några länder skyddar längre tidsperioder än som
krävs enligt EU-direktivet. Således begränsas betalningsskyddet i Belgien endast
på det sätt att anställningen måste ha upphört inom 12 månader före eller efter
"fermeture d'entreprise” medan Frankrike och Österrike inte tillämpar några
tidsgränser alls. Danmark och Luxemburg skyddar lönefordringar som inte förfallit
till betalning tidigare än sex månader före konkursen. Portugals löneskydd
omfattar fyra månader och Italiens tre månader före insolvensförfarandet samt
fordringar som uppkommer därefter.
Alla medlemsstater utom Tyskland och Holland begränsar betalningsansvaret
genom ett maximibelopp. Det bör framhållas att betalningsansvaret i såväl
Tyskland som Holland dock begränsas genom de tidsperioder som skyddas (tre
månader i Tyskland och 13 veckor i Holland). Maximibeloppen bestäms i vissa
länder till fasta belopp – enligt rapporten år 1995 i Belgien 900 000 francs,
Danmark 75 000 kronor (1997 90 000 kr), England 205 pund per vecka, Irland
300 pund per vecka, Finland 75 000 mark – medan andra länder har knutit
maximibeloppet till ersättningsnivåer i andra sociala skyddslagstiftningar. Således
ersätts i Grekland, Italien och Portugal högst tre gånger en viss fastställd
månadsinkomst, i Spanien den dubbla minimidagslönen för högst 120 dagar och
i Frankrike 13 resp. 3 gånger den beräknade månadsersättningen enligt arbetslöshetsförsäkringen.
3.4.3 Övriga EU-normer på insolvensrättens
område
Inom EG har under en längre tid pågått arbete med att utforma en konkurskonvention.
I början av 1980-talet upprättades utkast som emellertid aldrig färdigställdes.
Inom Europarådet har liknande arbete resulterat i en konkurskonvention
som antogs av Europarådet år 1990.
Under 1990-talet har arbetet tagits upp på nytt och resulterat i EU:s insolvenskonvention
(6500/1/96). Konventionen undertecknades den 23 november
1995 av tolv medlemsstater, däribland Sverige. Eftersom Storbritannien inte
undertecknat konventionen före föreskriven tid i maj 1996 har den emellertid
formellt fallit.
EU-konventionen är avsedd att ersätta såväl den nordiska konkurskonventionen
mellan Sverige, Danmark och Finland som Europarådets konkurs-