sou 1999 1 - Regeringen

86 Förmånsrättsordningens ändamål och betydelse SOU 1999:1
2.2 Principen om lika rätt
Det är en naturlig utgångspunkt att konkursborgenärer skall åtnjuta lika
rätt, dvs. att gäldenärens egendom skall fördelas mellan borgenärerna i proportion
till deras fordringar.
Det är lätt att se fördelarna med en sådan ordning. Kredit kommer att ges
endast om kredittagaren bedöms ha förmåga betala alla sina skulder, annars
får ju ingen borgenär fullt betalt. Ingen kredit kommer att ges enbart med
tillit till att en viss säkerhet skall räcka till återbetalningen, varvid krediten
kan bli vilseledande för andra. Samtliga borgenärer kommer att eftersträva
det totalt sett mest gynnsamma ekonomiska utfallet av gäldenärens verksamhet.
Det räcker inte att tillgångssidan når en viss nivå, och det är ointressant
på vilka tillgångar den är fördelad. En situation där alla borgenärer
är likställda blir också mindre komplicerad och lättare att överblicka, särskilt
vid förhandlingar om ett ackord.
Fastän likabehandlingsprincipen anses vara en given utgångspunkt (se
exempelvis prop. 1970:142 s. 83), är det normalt endast en mindre del av
tillgångarna som blir föremål för fördelning med stöd av likabehandlingsprincipen.
En klart övervägande del av tillgångarna i konkurser fördelas till
borgenärer som åtnjuter särskild eller allmän förmånsrätt.
I sammanhanget kan nämnas att det i många konkurser helt eller nästan
helt saknas tillgångar. Då spelar förmånsrättsordningen ingen eller liten roll.
Problemet är i stället att det saknas medel till betalning av konkurskostnader,
vilket leder till att konkursen avskrivs. Detta medför i sin tur att
ekonomiska oegentligheter kan undgå uppdagande. Ibland finns visserligen
vissa tillgångar, men dessa är pantsatta, vilket hindrar att tillgångarna kan
tas i anspråk för betalning av andra kostnader än förvaltning och försäljning
av panten (se 14 kap. 18 § konkurslagen, KL). I vissa andra länder har därför
panthavare ålagts att avstå en viss andel av pantens värde till konkursboets
allmänna del. I Sverige är bland de särskilt förmånsberättigade endast
företagshypotekshavare tvungna att acceptera att tillgångarna vid behov tas
i anspråk för allmänna konkurskostnader.
2.3 Förmånsrätternas ändamål
Undantagen från likabehandlingsprincipen har olika förklaringar och syften.
Vissa konkursfordringar påminner om kostnader eller massafordringar i
konkurs, t.ex. arvode till en rekonstruktör som försökt åstadkomma en företagsrekonstruktion
respektive fordran för lån till gäldenären under ett rekonstruktionsförsök
före konkursen. Sådana fordringar åtnjuter förmånsrätt
av skäl liknande dem som motiverat företrädesrätt till betalning för konkur-