sou 1999 1 - Regeringen

SOU 1999:1 Författningskommentar 341
Förmånsrätt för företagsinteckningsbrev upphör om fordringen preskriberats
eller inte har anmälts av borgenären efter kallelse på okända
borgenärer.
Av 1 § framgår att en företagsinteckning kan beviljas i envars egendom.
Företagsinteckningen är således giltig oavsett om sökanden är näringsidkare
eller inte. För att företagsinteckningen skall medföra förmånsrätt krävs
emellertid enligt förslagets 2 § första stycket att den utgör säkerhet för en
fordran som uppkommit när gäldenären bedrev eller skulle påbörja näringsverksamhet.
Avsikten är att avskilja rena privatpersoner från den krets av
gäldenärer som skall kunna upplåta förmånsrätt på grund av företagsinteckning.
Det ankommer på borgenären att i eget intresse kontrollera om gäldenären
är att anse som näringsidkare. Den borgenär som underlåter att undersöka
om gäldenären bedriver eller skall påbörja näringsverksamhet riskerar
således att bli oprioriterad borgenär i gäldenärens konkurs. För förmånsrätt
bör det vara tillräckligt att gäldenären vidtagit någon åtgärd som visar
att han bedriver eller har för avsikt att bedriva näringsverksamhet. Att gäldenären
är momsregistrerad, innehar F-skattesedel eller har en inregistrerad
firma bör anses tillräckligt men även andra omständigheter vid kreditgivningen
kan visa att gäldenären avser att driva näringsverksamhet.
Av första stycket framgår att förmånsrätt upplåts på samma sätt som
gäller för panträtt i fastighet och som nu gäller för företagshypotek. Själva
inteckningen ger ingen förmånsrätt, utan den ger bara näringsidkaren ett
underlag för att upplåta förmånsrätt. Förmånsrätten uppkommer genom att
borgenären får företagsinteckningsbrevet i sin besittning. Härvidlag gäller
samma regler som vid upplåtelse av panträtt i lösöre och löpande skuldebrev.
Det betyder bl.a. att företagsinteckningsbrevet i princip måste överlämnas
och bli kvar i borgenärens besittning (se dock NJA 1983 s. 103) och
att förmånsrätt kan uppkomma också genom att tredje man, som innehar
företagsinteckningsbrevet (t.ex. en borgenär med första prioritet inom inteckningsutrymmet),
underrättas enligt lagen (1936:88) om pantsättning av
lös egendom som innehavs av tredje man.
I första stycket stadgas vidare att borgenären får förmånsrätt enligt förmånsrättslagen
till betalning av fordringen. Förmånsrätten är placerad i
11 § FRL och gäller således efter bl.a. panträtt i egendomen. Förmånsrätten
gäller vidare bara i hälften av värdet av den ”fria” egendomen. Den andra
halvan av värdet går direkt vidare till nästa förmånsberättigade kategori,
nämligen borgenärer med förmånsberättigade lönefordringar. Genom att
förmånsrätten gäller i all gäldenärens egendom (se förslaget till 1 §, s.k.
allmän förmånsrätt), kommer den inte att kunna göras gällande vid utmätning
(se 2 § FRL).