sou 1999 1 - Regeringen
sou 1999 1 - Regeringen
sou 1999 1 - Regeringen
Create successful ePaper yourself
Turn your PDF publications into a flip-book with our unique Google optimized e-Paper software.
284 Företagshypoteket SOU <strong>1999</strong>:1<br />
på området. Hänvisning görs här framför allt till Eisenbergs samt Bergström<br />
och Sundgrens rapporter (se avsnitt 4.4.2 och 4.4.3 samt bilaga 6 och<br />
7). Fördelar och nackdelar med kreditsäkerheter har därefter belysts bl. a.<br />
genom ett flertal artiklar i nr 6 av 82 Cornell Law Review 1997, med anledning<br />
av ett förslag i USA att utvidga de tillåtna säkerheterna i artikel 9 Uniform<br />
Commercial Code till bankfordringar över vilka gäldenären har fri<br />
förfoganderätt. Somliga rättsekonomer anser att utvidgningen vore värdefull<br />
för en enkel och billig kreditförsörjning, medan andra hävdar att säkerhetsrätten<br />
enligt UCC är ekonomiskt ineffektiv och bör inskränkas till en viss<br />
procent av fordringarna eller av säkerhetsunderlaget.<br />
Enligt den ekonomiska teorin styrs den totala kreditvolymen av sparandets<br />
storlek, medan säkerheter bara kan påverka vem som får krediten. Utgår<br />
man från den enskilde företagaren, sägs existensen av säkerheter sakna<br />
betydelse under idealiska förhållanden, där alla kreditgivare har samma<br />
information och kan ta hänsyn till denna i sina avtal. Den som får säkerhet<br />
kan sänka sin ränta, medan andra som blir efterställda höjer räntan i motsvarande<br />
grad.<br />
Alla kreditgivare har emellertid inte tillgång till samma information om<br />
gäldenären, och alla är inte lika beredda att kompensera risk med ränta eller<br />
prishöjning. Dessutom ger inte alla borgenärer sin kredit frivilligt. Några,<br />
som staten och utomobligatoriska skadeståndsborgenärer, är ofrivilliga kreditgivare.<br />
Andra har i vart fall en dålig förhandlingsposition, främst arbetstagare<br />
som inte kan lagra sin arbetskraft och leverantörer som har varor<br />
med begränsad kurans. Medför dessa − icke idealiska − förhållanden att<br />
företagshypoteket ändock ökar kredittillgången och sänker de totala kreditkostnaderna<br />
för de företag som i dag lånar pengar mot företagshypotek?<br />
Till att börja med bör framhållas att risk endast i begränsad utsträckning<br />
kan kompenseras med högre ränta. Höjs räntan alltför mycket, kan endast<br />
riskfylld verksamhet bli lönsam, vilket leder till att räntan måste höjas än<br />
mer tills även den riskfyllda verksamheten slagits ut. Bankernas kreditgivning<br />
måste således i huvudsak bygga på säkerheter eller riskspridning.<br />
I den ekonomiska teorin framhålls att existensen av säkerheter kan sänka<br />
kredittagarens totala kreditkostnader, om en kreditgivare har lägre övervakningskostnader<br />
än någon annan, som får säkerheten och därmed kan ta lättare<br />
på övervakningen. Företagshypoteket är i och för sig inte reserverat för<br />
vissa slags rättssubjekt, men i praktiken kommer det att innehas av en dominerande<br />
och långsiktig kreditgivare, nämligen en bank eller annat kreditinstitut<br />
eller en huvudleverantör. Övriga leverantörer kan i praktiken inte<br />
få bästa rätt i företagshypotek. Frågan är om banker (och huvudleverantörer)<br />
typiskt sett är sämre informerade om gäldenärens ekonomi eller eljest<br />
har större övervakningskostnader än andra kreditgivare. Vi tror inte att så<br />
är fallet, fastän förhållandena naturligtvis varierar. Någon nämnvärd sänk-
Change language