sou 1999 1 - Regeringen

SOU 1999:1 Statistik och ekonomiska analyser 145
med mer omfattande lönegaranti än i dag. Å andra sidan kombineras förslag
om förbättrad förmånsrätt för lönefordringar ofta med förslag om en
utökad lönegaranti.
Analysen omfattar också ett avsnitt som behandlar hur skuldstruktur,
borgenärernas och gäldenärens beteende med flera faktorer påverkar den
totala utdelningen, utdelningen till företagshypotekshavare samt utdelningen
till oprioriterade fordringar (avsnitt 6). Härefter följer ett avsnitt
som analyserar sannolikheten för att ett företag säljs som en helhet i
stället för att styckas (avsnitt 7). Beträffande dessa frågor hänvisas till
bilagan.
4.4.2 Stefan Sundgren och Clas Bergströms analys
I ”Förmånsrättens teori och empiri” anförs inledningsvis att utgångspunkten
för analysen av den roll förmånsrätten har vid kreditgivning är att tänka sig
en idealiserad ekonomi där ingen av aktörerna har något informationsövertag.
De avtal som upprättas mellan olika kreditgivare och gäldenären reglerar
alla tänkbara framtida frågor som kan uppkomma. I en sådan värld har
förmånsrätten endast fördelningsmässiga effekter. Förmånsrätten fördelar
endast ett företags värde mellan olika borgenärer, vars förväntade utdelning
i konkurs har beaktats i kreditavtalen. Lägre kostnader för kredit från kreditgivare
med förmånsrätt uppvägs av den högre ränta som oprioriterade
kreditgivare tar ut för att kompensera sig för den ökade risken.
Clas Bergström och Stefan Sundgren presenterar i det teoretiska avsnittet
en modell som illustrerar att den ränta som en långivare kräver är en
funktion av konkursrisken och den eventuella kreditsäkerheten (avsnitt
3.1.1). De konstaterar vidare att kredit som ges mot säkerhet inte erbjuder
någon fördel för kredittagaren (avsnitt 3.1.2). Lägre kostnader för kredit
från en kreditgivare med säkerhet uppvägs av högre kostnader för kredit
från en kreditgivare utan säkerhet. Resonemanget leder till frågan varför
kreditsäkerheter ändå används; bruket av säkerheter är ju trots allt förenat
med vissa kostnader. En möjlig förklaring kan vara att olika borgenärer är
olika risktoleranta. Om säkerheter skiftar risken från mer riskundvikande
kreditgivare till mer risktoleranta, kan effektiviteten i kreditgivningen öka.
Mot förklaringen kan emellertid anföras att resonemanget bygger på att
riskundvikande kreditgivare föredrar kombinationen riskfylld kreditgivning
och säkerhet framför mer riskfria placeringar.
Clas Bergström och Stefan Sundgren konstaterar således att, förutsatt
att den totala utdelningen i konkurs är oberoende av förmånsrätten, effekterna
kommer att ta ut varandra. Frågan är emellertid om utdelningen fak-