sou 1999 1 - Regeringen

154 Statistik och ekonomiska analyser SOU 1999:1
ligger till grund för beräkning av utdelning (se angående förfarandet prop.
1986/87:90 s. 140 ff).
Även löneskulderna avseende uppsägningslön kan förändras under konkursens
gång. Arbetstagaren kan erhålla ny anställning under uppsägningstiden.
Avräkning enligt 12 § FRL skall då ske. Ytterligare en situation då uppsägningslönen
kan komma att ändras är den, att arbetstagaren inte är anmäld som
arbetssökande under uppsägningstiden. Att posten uppsägningslön är så osäker
har också medfört olika praxis hos olika konkursförvaltare när det gäller hur
skuldposten redovisas i konkursbouppteckningen.
Karin Thorburns undersökning innehåller likartade felkällor som Insolvensutredningens
och Förmånsrättskommitténs undersökningar. Även här rör
det sig om ett urval. För den som är intresserad av genomsnittliga förhållanden
är undersökningen mindre användbar eftersom den inriktats på större företag.
Uppgifterna om skulderna torde även i denna undersökning i huvudsak vara
hämtade från konkursbouppteckningar, med de svagheter som angetts ovan.
Undersökningarna leder enligt vår uppfattning till vissa slutsatser. Inledningsvis
kan konstateras att många företag som går i konkurs är små med relativt
begränsade skulder. Det kan också konstateras att det i mer än hälften av
konkurserna inte finns några tillgångar alls att fördela. Vidare kan konstateras
att inte ens fordringar säkrade genom företagshypotek, vilka dels har en mycket
god ställning i förmånsrättsordningen, dels förkommer oftare i utdelningskonkurser
än i andra konkurser, får mer än 50 % i utdelning oftare än i var fjärde
konkurs. Den första slutsatsen är att konkurs medför stora förluster även för
borgenärer med god säkerhet. Vidare måste konstateras att förmånsrätt i konkurs
knappast kan anses ge ett godtagbart resultat i det enskilda fallet. Endast
för den borgenär som har anledning att räkna med en viss genomsnittlig utdelning
i flera konkurser kan förmånsrätt betraktas som ett skydd mot förlust.
Vid bedömningen av hur olika kategorier drabbas av en konkurs måste
man således observera att för somliga genomsnittsutdelningen är det viktiga
medan för andra medianutdelningen är intressantast. För borgenärer som
ofta involveras i konkurser, t.ex. banker och finansiella institutioner som
ofta lånar ut mot bl.a. företagshypotek, är genomsnittsutdelningen det avgörande.
Detsamma gäller för staten, där den samlade konkursutdelningen i
hela riket påverkar skatte- och avgiftsinkomsterna. För en arbetstagare däremot,
och kanske även för en hyresvärd, som mer sällan drabbas av att
motparten går i konkurs, är medianutdelningen av betydelse. Det är en ringa
tröst för en arbetstagare att genomsnittsutdelningen för anställda är x % om
medianutdelningen är 0. I de flesta fall får han 0, och det gäller att skydda
enskilda arbetstagare mot att få 0.