sou 1999 1 - Regeringen
sou 1999 1 - Regeringen
sou 1999 1 - Regeringen
You also want an ePaper? Increase the reach of your titles
YUMPU automatically turns print PDFs into web optimized ePapers that Google loves.
SOU <strong>1999</strong>:1 Företagshypoteket 311<br />
tvingas att själv uppskatta hur stor del av fordringen som är säkrad. Han är<br />
sedan bunden av denna uppskattning såtillvida att han därefter beträffande<br />
den uppskattat säkrade delen inte får göra denna gällande mot gäldenären<br />
personligen. Vidare innebär förslaget att han inte kan utnyttja säkerheten för<br />
en större del av fordringen än han antagit vara täckt av säkerheten; den övriga<br />
delen blir således osäkrad och nedsatt med ackordsprocenten. För att<br />
regeln skall bli effektiv borde betalningar som gäldenären efter företagsrekonstruktionens<br />
inledning gör under hand avräknas först mot säkerheten<br />
eller åtminstone proportionellt. Ifall förmånsrättsordningen samtidigt ändras<br />
så att oprioriterade borgenärer kan räkna med en viss utdelning i konkurs,<br />
skulle det lindskogska förslaget kunna leda till att företagshypotekshavare i<br />
ökad utsträckning kommer att bidra till finansiell lättnad vid ackord.<br />
För att det lindskogska förslaget skall ge något utslag är det nödvändigt<br />
att säkerhetshavaren helt tappar rätten till betalning ur annat än säkerheten<br />
för den del som han anser täckt av säkerheten. Häri ligger emellertid också<br />
dess svaghet. Är det rimligt att tvinga en säkerhetshavare att avstå från rätten<br />
att subsidiärt få betalt som oprioriterad borgenär ur gäldenärens hela<br />
förmögenhet för att han skall få behålla rätten till betalning ur säkerheten?<br />
Och kommer säkerhetsborgenärer att medge att någon del av deras fordran<br />
är i realiteten osäkrad och därmed förlora möjligheten till full betalning?<br />
Utdelningen till oprioriterade borgenärer torde vara högre i en konkurs som<br />
föregåtts av ett ackord − låt oss säga 30 % − men denna utdelning skall<br />
beräknas på den ackordsnedsatta delen (25 %) av fordringen. Vid en övervärdering<br />
av säkerheten riskerar borgenären således bara 7,5 % av den<br />
övervärderade delen av fordringen. Är inte företagshypotekshavarens eget<br />
intresse, när han har dålig säkerhet, av att gäldenären inte går i konkurs ett<br />
verksammare medel för att få företagshypotekshavaren att frivilligt efterge<br />
en del av sin säkrade fordran?<br />
Valet synes därför stå mellan å ena sidan dagens regler, som bygger på<br />
frivilliga eftergifter av säkerhetshavarna i syfte att hindra att en stor del av<br />
deras teoretiskt säkrade fordran omedelbart går förlorad i en konkurs, och å<br />
andra sidan den finska lösningen, som genom domstols försorg efter en uppskattning<br />
av den osäkrade delen av fordringen leder till en tvångsnedsättning<br />
men vidmakthåller företagsinteckningshavarens rätt till betalning ur säkerheten<br />
för hela den kvarstående fordringen. I den finska modellen behöver<br />
inga problem uppstå rörande amorteringars avräkning.<br />
Kommittén förordar den sist nämnda lösningen. På ansökan av en oprioriterad<br />
borgenär eller av rekonstruktören skall konkursdomstolen försiktigt<br />
uppskatta hur stor del av företagsinteckningshavarens fordran som skulle ha<br />
saknat förmånsrätt om försäljning skett vid rekonstruktionens inledning och<br />
förklara att denna del av fordringen sätts ned med ackordsprocenten. Regeln<br />
bör placeras i FRekL.
Change language