sou 1999 1 - Regeringen

SOU 1999:1 Särskilda yttranden 375
slag med ett massaansvar för lönerna innebär dock i praktiken något helt
nytt. Partsbytet blir accentuerat och motiverar att turordningsreglerna blir
tillämpliga.
Vi återkommer under rubriken detaljsynpunkter med andra konsekvenser
för arbetsmarknaden, som följer av kommitténs förslag.
Förmånsrätt med produktiv lön
Vi har under arbetet i kommittén lagt fram ett förslag som vi anser tillgodoser
kraven på en ändamålsenlig fömånsrättsordning. I likhet med Insolvensutredningens
betänkande (SOU 1992:113) föreslår vi en förstärkt förmånsrätt
för vissa lönefordringar, s k produktiv lön. I vårt förslag har vi
valt en strikt avgränsning av förmånsrätten för produktiv lön. Om den produktiva
lönen skulle vara mycket omfattande skulle denna kunna verka
hämmande på kreditgivningen och därmed sysselsättningen och tillväxten.
Vårt förslag skulle gagna rekonstruktioner i det att företagshypotekshavarnas
förmånsrätt skulle sättas ned genom att den produktiva lönen skulle
få bättre rätt. Enligt vår uppfattning är bankerna med sin idag mycket starka
förmånsrätt de som är de största hindret mot rekonstruktion utanför konkurs
− inte löntagarna vars största angelägenhet är framtiden och sitt arbete.
Detta gäller med särskild tyngd på orter med svag arbetsmarknad. Vidare
skulle vårt förslag innefatta ett heltäckande löneskydd. Förslaget är, trots
sparbetinget, i huvudsak finansierat. Produktiv lön förstärker nämligen det
statsfinansiella läget eftersom lönegarantin inte skulle behöva tas i anspråk i
lika stor utsträckning i tillgångskonkurser. Kreditgivare får heller inte något
bistånd från staten, i form av lönegarantisubvention, för den del av produktionen
som utförs alldeles före och efter konkursutbrottet. Vårt förslag innebär
att den produktion som utförs i samband med konkursutbrottet tillfaller
dem som i första hand arbetat upp tillgångarna ifråga d v s arbetstagarna.
Detaljsynpunkter
När det gäller kommitténs utformning av löneskyddet har vi några detaljsynpunkter
som vi anser värda att betona.
Enligt nuvarande reglering ska arbetstagaren ansöka om arbetsgivarens
försättande i konkurs inom viss tid från det lönen förföll till betalning. Vi
motsätter oss att tidsgränsen för att ansöka om konkurs istället ska beräknas
från när lönen tjänades in. Generellt sett innebär en sådan regel en
förkortning av de redan snålt tilltagna tidsgränser som gäller för lönegarantin.
Regeln kan också tänkas motverka de arbetstidsavtal som parterna på
arbetsmarknaden står i begrepp att träffa. Regeln kan inte bara försvåra
utan t o m omintetgöra att sådana flexibla avtal kommer till stånd. Det gäl-