sou 1999 1 - Regeringen

SOU 1999:1 Företagshypoteket 285
ning av företagens totala kreditkostnader hänförlig till bankernas övervakningssvårigheter
torde därför inte uppkomma genom att bankerna tar företagshypotek.
Däremot kan möjligheten att erbjuda företagshypotek naturligtvis påverka
kreditutbudet om bankerna, som i allmänhet erhåller hypoteket, är mindre
benägna att ta risker än andra kreditgivare. Av flera skäl torde bankerna
ha en lägre riskbenägenhet. En orsak är att pengar lätt kan flyttas över
gränser och att därmed många alternativa placeringar står till buds, låt vara
inte till lika goda räntevillkor som vid utlåning till företag inom den egna
regionen. En annan orsak är, som nämnts, att somliga borgenärer är ofrivilliga
eller har en dålig förhandlingsposition. Dessa är tvungna eller nästan
tvungna att ge kredit, och deras kreditutbud minskar inte nämnvärt av att de
dessutom blir efterställda den som får företagshypoteket. Från kredittagarens
och från samhällsekonomisk synpunkt kan det därför framstå som fördelaktigt
att företagshypotek finns att erbjuda till den som behöver trugas.
Ett annat skäl till att bankerna kan ha större riskaversion är att deras
kredit i regel skall vara långsiktig, medan exempelvis leverantörer endast
behöver överblicka solvensen under någon eller ett par månader.
En särskild orsak till att banker har lägre riskbenägenhet än andra kreditgivare
är vidare att bankerna enligt 2 kap. 13 § bankrörelselagen i regel är
skyldiga att ta betryggande säkerhet. Från denna ekonomiskt artificiella
restriktion, som Banklagskommittén överväger att slopa, bör man dock
kunna bortse i detta sammanhang.
Inom den ekonomiska teorin hävdas ibland att säkerheter efterfrågas,
därför att de ökar möjligheten för kreditgivaren att kontrollera att gäldenären
inte förändrar rörelsens inriktning i mer riskfylld riktning. Om ägaren
såsom i ett aktiebolag har en begränsad personlig risk, spelar han delvis
med andras insatser sedan främmande kapital väl ställts till förfogande men
han behåller själv vinstchanserna. En panträtt, som gäller i viss egendom
oberoende av om kredittagaren överlåter den till tredje man, skyddar panthavaren
mot eller åtminstone vid förändringar av rörelsens inriktning. Genom
att ha besittning av säkerheten har panthavaren dessutom möjlighet att
snabbt sälja säkerheten. Företagshypotek ger däremot inte säkerhetshavaren
någon kontroll av rörelsen, eftersom gäldenären har besittningen till tillgångarna
och har rätt att förfoga över dem i gravationsfritt skick. 6 Företagshypotekshavarens
enda rättighet är att i förtid säga upp krediten, när
säkerheten väsentligt minskat i värde, och att skaffa sig betalt via konkurs. 7
6 Säljs hela rörelsen eller en gren av rörelsen finns dock s.k. förföljelserätt, vilket
innebär att den överlåtna egendomen under en tid belastas av överlåtarens företagshypotek.
7 I England och USA tycks kreditgivarna särskilt uppskatta en floating charge
res-pektive säkerheter enligt UCC, därför att kreditgivaren har rätt att utan