sou 1999 1 - Regeringen

114 Utländsk rätt och internationella normer SOU 1999:1
ringar som uppkommit under detta. Ersättningen begränsas genom ett maximibelopp
som är bestämt till 13 resp. 3 gånger den beräknade månadsersättningen
enligt arbetslöshetsförsäkringen. Vid utbetalning inträder A.G.S. i arbetstagarens
rätt gentemot arbetsgivaren, såväl i superprivilegiet som i förmånsrätten för
nytillkomna fordringar och den allmänna förmånsrätten.
3.4 EU
3.4.1 Lönegarantidirektivet
Europeiska gemenskapernas råd har år 1980 antagit ett direktiv om tillnärmning
av medlemsstaternas lagstiftning rörande skydd för arbetstagarna vid arbetsgivarens
insolvens (80/987/EEG). Direktivet, som innehåller regler till skydd för
arbetstagarnas fordringar när arbetsgivaren är på obestånd, hör till de rättsakter
som Sverige åtog sig att införliva redan genom avtalet om Europeiska ekonomiska
samarbetsområdet, EES-avtalet. För Sveriges del innebar det ett åtagande
att våra regler skall överensstämma med direktivets krav.
Det skydd som direktivet föreskriver är anknutet till begreppet insolvens.
Enligt artikel 2 skall en arbetsgivare anses vara insolvent när det har lämnats in
en ansökan om att i enlighet med respektive medlemsstats författningar inleda ett
förfarande som syftar till ett kollektivt tillgodoseende av fordringsägarna, när
behörig myndighet antingen har beslutat att inleda ett sådant förfarande eller har
fastställt att verksamheten har upphört och att tillgångarna inte räcker till att
inleda förfarandet.
Medlemsstaterna skall enligt artikel 3 och 4 säkerställa betalning genom lönegarantin
av lönefordringar för tiden före ett visst datum, som efter medlemsstaternas
val kan vara
– dagen för insolvens; i detta fall skall garantin omfatta lönefordringar för de tre
sista anställningsmånaderna om anställningsförhållandet har pågått i sex månader
före den dag då arbetsgivarens insolvens inträdde,
– dagen då uppsägning skedde på grund av insolvens; i detta fall skall garantin
omfatta lönefordringar för de tre sista anställningsmånaderna före det att arbetstagaren
fick besked om uppsägning på grund av insolvens,
– dagen för insolvens eller dagen då anställningen upphörde på grund av insolvens;
i detta fall skall garantin omfatta lönefordringar för de sista 18 månaderna
före insolvens eller dagen då anställningen upphörde på grund av insolvens. När
detta alternativ har valts får medlemsstaterna begränsa betalningsansvaret till
lön motsvarande en tidsperiod om åtta veckor eller flera kortare perioder om
sammanlagt åtta veckor.