sou 1999 1 - Regeringen

222 Löneprivilegiet och lönegarantin SOU 1999:1
förvaltades av Kammarkollegiet och var förenad med en rörlig kredit. Fr.o.m.
budgetåret 1994/95 finansieras utbetalningarna från lönegarantin emellertid
genom anslag i statsbudgeten.
Utbetalningarna från fonden följer naturligen antalet inträffade konkurser,
men även ändringar i bestämmelserna om lönegaranti och löneförmånsrätt har
betydelse för utbetalningarnas storlek. Reglerna om löneskydd genom lönegarantin
har setts över två gånger under de senaste åren. De ändringar som gjorts
har främst inneburit att skyddet har inskränkts på olika sätt och att det införts
regler för att förhindra missbruk av garantin. Förändringarna har främst motiverats
dels av att utgifterna för lönegarantin ökade kraftigt under början av 1990talet,
dels av att systemet missbrukats av vissa företag som därigenom skaffat
sig konkurrensfördelar framför andra företag.
Ersättning för fordringar som omfattas av förmånsrätt för löner enligt 12 §
FRL kan utgå från lönegarantin med ett maximalt belopp per anställd. När lönegarantin
infördes utgjorde den maximala ersättningen från garantin tre basbelopp.
Därefter höjdes maximibeloppet successivt till tolv basbelopp vilket innebar
att maximibeloppet år 1992 utgjorde 404 400 kr. Höjningen föranleddes i
första hand av att lönefordringarnas förmånsrätt försämrades. Med införandet
av den nya LGL den 1 juli 1992 sänktes det högsta garantibeloppet för en person
till 100 000 kr.
Ytterligare ändringar trädde i kraft den 1 juli 1994. Löneförmånsrätten och
därmed omfattningen av lönegarantin inskränktes i olika hänseenden, bl.a. genom
att de tidsbegränsningar som gäller för förmånsrätten skärptes. Löneförmånsrätten
omfattar numera endast fordringar som förfallit till betalning under
de senaste sex månaderna av arbetstagarens anställningstid hos konkursgäldenären
och inte tidigare än tre månader före konkursansökningen.
Under 1980-talet var antalet konkurser ca 5 000 – 6 000 per år. Utbetalningarna
från lönegarantifonden uppgick då till i genomsnitt 500 – 600 mkr per år. I
början på 1990-talet ökade antalet konkurser kraftigt, för att därefter åter minska.
Konkurserna ligger fortfarande på en betydligt högre nivå än under 1980talet.
Även antalet anställda som berörts av konkurs har ökat, vilket framgår av
följande uppställning. 1
1 Källa: SCB, Statistiska meddelanden, Konkurser och offentliga ackord 1997, samt
samt Konkurser och offentliga ackord januari− juni 1998.