sou 1999 1 - Regeringen

SOU 1999:1 Förmånsrätten för skatter och avgifter 195
kerhet i egendomen. En så omfattande genomgång som här antytts ryms inte
inom vårt uppdrag. Vi pekar därför på behovet av en generell översyn av
dessa frågor men begränsar vårt eget arbete till frågor om källskatt och arbetsgivaravgift
som beräknas på lönefordringar i konkurs.
Källskatt i konkurs
Enligt kommitténs förslag skall den inbördes förmånsrätten mellan lön och skatt
åter bli den som rådde före 1970. Det i avsnitt 5.1.2 anförda blir därmed åter
aktuellt. Källskattefordran är således att betrakta som en integrerad del av lönefordringen
och den som utbetalar lön har en på skattelagstiftningen grundad plikt
att betala källskattedelen till staten. Kommittén ser inget behov av lagändring.
När länsstyrelsen betalar ut lönegaranti, skall länsstyrelsen göra källskatteavdrag
och erlägga skatten till skattemyndigheten. Staten inträder sedan i arbetstagarens
rätt för utbetalat garantibelopp, 28 § LGL. Regressrätten anses
omfatta också källskattedelen, och hela bruttolönen bevakas i konkursen med
löneförmånsrätt. Detta bestyrker att källskattedelen är en villkorlig lönefordran
uppkommen före konkursen, ej en massafordran.
Arbetsgivaravgift i konkurs
Vi hänvisar inledningsvis till vad som anförts under 5.1.3.
Det råder en grundläggande skillnad mellan konkursboets skyldighet att dra
källskatt på löneutdelning och arbetsgivarens skyldighet att betala arbetsgivaravgift.
I det förstnämnda fallet är arbetstagaren primärt ansvarig för skatten, vilket
visar sig om källskatteavdraget varit för litet. Källskatten utgör en del av lönen,
men denna del av lönen skall − även i konkurs − innehållas och redovisas till
staten för senare avräkning med arbetstagaren.
Arbetsgivaravgiften utgör inte någon del av lönen. Det är en fristående fordran
som enligt lagen om förmånsberättigade skattefordringar uppkommer när
lön betalas. Fordringen föreslås av kommittén i fortsättningen bli oprioriterad.
Sakligt sett finns det ingen anledning att en oprioriterad fordran, som belöper på
en lönefordran som utgör konkursfordran, skall utgå som massaskuld och därmed
delvis undantränga den prioriterade lönefordran som är dess moder. Att en
massafordran på arbetsgivaravgift i dag skulle kunna undantränga t.o.m. en
företagshypoteksfordran, med bättre förmånsrätt än lönen, måste betraktas som
uteslutet. SAL:s formulering, att den som betalar lön också skall betala arbetsgivaravgift,
bör inte blint få effekten att ett konkursbo, som delar ut lön för konkursgäldenärens
räkning, skall bli massaansvarigt för arbetsgivaravgiften. Eftersom
frågan emellertid blivit omstridd, bör ett förtydligande ske i SAL (ett förtydligande
kan inte längre göras i lagen om förmånsberättigade skattefordringar,