sou 1999 1 - Regeringen

SOU 1999:1 Förmånsrätten för skatter och avgifter 181
förmånsrätt för länge sedan tagits bort i Danmark samt att så förhållandevis
nyligen även skett i Finland, medan förmånsrätten däremot finns kvar i Norge.
Regeringen stannade för bedömningen att förmånsrätten för skatter och allmänna
avgifter inte skall avskaffas och anförde bl.a. (prop. 1995/96:5 s. 129 f).
De undersökningar som utredningen gjort visar att statens förmånsrätt för
skatter och avgifter i och för sig har liten betydelse för staten vid en jämförelse
med vad som totalt inflyter i form av skatteintäkter. Även i jämförelse med
de belopp som totalt inbringas genom skatteindrivning är de belopp som staten
får i utdelning i konkurs ganska små. Det går dock inte att bortse från det
förhållandet att åtminstone i det korta perspektivet det statsfinansiella nettot
vid en slopad förmånsrätt för staten blir negativt. Detta måste beaktas i ljuset
av det statsfinansiella läget vid den tidpunkt då åtgärden genomförs.
Det finns alltså skäl både för och emot ett avskaffande av skatteförmånsrätten.
Det står öppet och kan diskuteras hur dessa skäl skall vägas mot varandra.
Med hänsyn till det rådande statsfinansiella läget bör det dock för
närvarande inte komma i fråga att genomföra några förändringar i regelsystemet
som får påtagligt negativa konsekvenser för statsfinanserna. Regeringen
anser därför att skatteförmånsrätten i nuläget bör bibehållas. Detta ställningstagande
hindrar inte att det längre fram kan finnas anledning att på nytt
överväga frågan. Därvid är det av stor vikt att det blir noggrant genomlyst
inte minst vilka effekter en reform skulle få för möjligheterna att genomföra
framgångsrika företagsrekonstruktioner. Det finns skäl att låta en utredning
studera bl.a. denna fråga.
Regeringens proposition behandlades i lagutskottet under våren 1996
(1995/96:LU11). Utskottet hade samtidigt att ta ställning till flera motionsyrkanden
avseende ändringar i förmånsrättsordningen, däribland yrkanden om
avskaffande av skatteförmånsrätten. Utskottet konstaterade att det i Förmånsrättskommitténs
uppdrag ingår att överväga förändringar i förmånsrättsordningen
i alla de avseenden som berörs i de nu aktuella motionsyrkandena. Med hänsyn
härtill ansåg utskottet att yrkandena nu inte borde föranleda några lagstiftningsåtgärder
och inte heller något annat initiativ från riksdagens sida.