sou 1999 1 - Regeringen

288 Företagshypoteket SOU 1999:1
Den väsentliga fördelen med företagshypoteket förmodas bestå i att det
skapar kredit som annars inte hade givits. Om det beror på att säkerheten
blott kompletterar kravet på god återbetalningsförmåga, är allt gott och väl.
Om kreditökningen uppkommer genom att lån ges i förlitan på återbetalning
ur själva säkerheten, är resultatet däremot betänkligt, även bortsett
från att kreditgivningen då står i strid mot första meningen i 2 kap. 13 §
bankrörelselagen. Det vore emellertid inte särskilt märkligt om bankerna
frestades att ge kredit i förlitan på en säkerhet, även om det framstår som
synnerligen ovisst att de oprioriterade borgenärerna kommer att få sina
fordringar helt betalda. I ekonomisk teori kallas fenomenet för överinvesteringsproblemet:
projekt med negativt nuvärde får finansiering därför att
kreditgivaren tack vare en säkerhet kommer att få full täckning även vid
sämsta utfall.
En effekt av företagshypoteket kan således bli att tillgängliga utlåningsmedel
ges till ett företag som kan erbjuda ett gott företagshypoteksunderlag
(exempelvis tillverknings- och handelsföretag), fastän lönsamhetsutsikterna
är måttliga eller t.o.m. tvivelaktiga, medan företag med sämre företagshypoteksunderlag
(t.ex. ett utvecklingsbolag med en nyckel-person) men med
bättre lönsamhetsutsikter ej får krediten.
En belåning av en säkerhet framstår som mindre farlig, när det är fråga
om en objektsfinansiering, t.ex. vid köp av en fastighet eller en maskin, där
övriga kreditgivare inte räknar med tillgången som exekutionsunderlag, än
vid rörelsefinansiering. Den kredit som säkras av ett företagshypotek ger
övriga kreditgivare intrycket av att kredittagaren är solvent, samtidigt som
krediten snabbt kan strypas, varvid hypotekshavaren lägger beslag på nästan
alla tillgångar i konkursboet.
Det är naturligtvis svårt att fastställa i vilken utsträckning företagshypotek
faktiskt medverkar till att dåliga projekt får finansiering.
Vid bedömning av företagshypotekets existensberättigande är det naturligtvis
viktigt att framför allt beakta dess inverkan på kreditgivningen till
den stora mängden av företag som aldrig får allvarliga ekonomiska problem.
Det är endast en mindre del av företagen som blir insolventa. Enligt
direktiven skall vi emellertid särskilt uppmärksamma förmånsrättsordningens
betydelse vid rekonstruktion av insolventa företag. I sådana situationer
har företagshypoteket övervägande nackdelar.
Visserligen kan ett företagshypotek, som ger kreditgivaren säkerhet, medföra
att kreditgivaren har en viss uthållighet och kan hjälpa företaget över
en tillfällig kris. Den allmänna uppfattningen i all insolvensdebatt är emellertid
att rekonstruktioner påbörjas alltför sent för att kunna lyckas och att
säkerheter medverkar till att vissa borgenärer dröjer för länge med att vidta
åtgärder. Om de samtidigt fortsätter att förse gäldenären med likvida medel,
blir dessutom andra kreditgivare vilseledda.