sou 1999 1 - Regeringen

376 Särskilda yttranden SOU 1999:1
ler särskilt avtal som bygger på att överskjutande timmar kan samlas i s.k.
arbetstidsbankar.
När det gäller avräkning i konkurs av lönegaranti som uppburits under
en företagsrekonstruktion, finns det skäl att påpeka att EG-direktivet föreskriver
att en arbetstagare har en ovillkorlig rätt till lön avseende viss tid
före en konkursansökan. Avräkningsregeln får sålunda, enligt EG-direktivet
och enligt det begränsningsalternativ som synes ha valts, inte innebära att
arbetstagaren går miste om lön omedelbart före konkursutbrottet. På liknande
sätt uppfyller den föreslagna regleringen inte EG-direktivet såvitt
gäller lönefordringar som är äldre än tre månader före konkursutbrottet och
som avser slutlön, d v s lön för de tre sista månaderna av anställningsavtalet.
Lönegarantilagen bör därför kompletteras med en EG-ventil som tydliggör
att lönegarantin omfattar även dessa situationer.
Regeln att ansökan om konkurs ska ha inkommit till tingsrätten inom två
månader från tvisteslut, är ytterst ohanterlig. Regeln försvårar förlikningsöverenskommelser
och är konkursdrivande. Ur ett arbetsmarknadsperspektiv
är det viktigt att tvister kan lösas i enighet. En sådan ordning befrämjar
en god stämning på arbetsplatsen och motverkar därmed uppkomsten av
tvister. Den föreslagna regeln gör det i princip omöjligt att träffa en överenskommelse
som innehåller en avbetalningsplan. Under alla förhållanden
bör även denna regel kompletteras med en ventil motsvarande den i paragrafens
första stycke. Det bör vidare införas en regel av innebörd att i händelse
av att tvisten avslutats genom dom, räknas tidsgränsen från när kronofogdemyndigheten
redovisat till löneborgenären att det saknas utmätningsbara
tillgångar för täckande av utmätningsfordran.
En rätt till lönegaranti för sparad semester bör införas. Lagstiftaren har
framhållit att det är socialt angeläget att en arbetstagare, som i övrigt är helt
bunden till en arbetsgivare och som saknar möjligheter att själv styra sin
fritid, i vart fall fritt ska kunna förfoga över en vecka om året. Det är socialt
oacceptabelt att endast arbetstagare hos stat och kommun vågar utnyttja
möjligheten att spara semester.
När det gäller det nya förslaget om ett tak för de förmånsberättigade
lönefordringarna är vi emot att ett sådant anges som ett generellt beloppstak.
Det kan förhålla sig så att en arbetstagare har krav av många olika
typer och att dessa sammantaget kan uppgå till avsevärda belopp. Det kan
exempelvis gälla en felaktigt avskedad arbetstagare som har krav på ekonomiskt
skadestånd samt dessutom stora semesterlönefordringar och intjänad
provisionslön. Bara det faktumet att den totala fordringen är betydande,
innebär inte att den inte är socialt berättigad. Det exempel som anges i texten
förefaller kunna få sin lösning genom allmänna skrivningar om att för-