sou 1999 1 - Regeringen

372 Särskilda yttranden SOU 1999:1
Särskilt yttrande av experterna Erik Danhard och
Ingemar Hamskär
Allmänt
Förmånsrättslagen styr fördelningen av gäldenärens tillgångar mellan konkursborgenärerna.
Reglerna bör enligt vår mening vara långsiktigt stabila
och gynna såväl företagsamhetens tillväxt som att ge utsatta grupper ett
rimligt skydd. Att just lönefordringar skall vara förmånsberättigade är en
princip som upprätthållits sedan lång tid tillbaka. När löneförmånsrätten
senast försämrades år 1974 förbättrades lönegarantin för arbetstagare avsevärt.
Därefter har lönegarantin försämrats till dagens nivåer utan att löneförmånsrätten
i motsvarande mån förbättrats.
Kommitténs direktiv betonar tydligt att arbetstagarnas ställning i konkurser
ska stärkas. Skälen för att arbetstagarnas fordringar ska vara skyddade
av förmånsrätt framgår delvis av betänkandet. Till de skäl som där
angivits kan läggas att arbetstagaren ställer hela sin kompetens till arbetsgivarens
förfogande. Varje handgrepp, idé, förslag och t o m patenterbar uppfinning
tillhör arbetsgivaren. Några möjligheter för arbetstagaren att så att
säga säkra betalning ens för sin tankemöda finns inte inom ramen för det
gällande systemet. Arbetstagaren är hänvisad till att låta arbetsgivaren utnyttja
hans arbetskraft och tankemöda och kan endast i efterhand framställa
krav på ersättning.
Från löntagarhåll har därför förväntningarna varit stora på att löneskyddet
nu avsevärt skulle förbättras.
Kommitténs förslag
Vi delar, som framgår under rubriken "Förmånsrätt med produktiv lön",
kommitténs överväganden i vissa avseenden. Vi menar att det saknas sakliga
skäl för en skatteförmånsrätt och att denna därför bör tas bort. Vi är
också av den uppfattningen att företagshypoteket kan inskränkas, utan att
detta ska innebära några allvarligare inskränkningar i företagens kapitalförsörjning.
Vår största principiella invändning tar sikte på kommitténs förslag att
borgenärerna i enlighet med den sk likhetsprincipen ska likställas i så stor
omfattning som möjligt. Detta synsätt har sin grund i att rekonstruktioner
utom konkurs ska gynnas och att löntagarna är det stora hindret mot att
sådana kommer till stånd.