sou 1999 1 - Regeringen

368 Särskilda yttranden SOU 1999:1
Det går att identifiera ett antal faktorer som alla leder till en sårbarhet
hos små företag av eventuella försämringar i villkoren för deras kapitalförsörjning.
De har lägre soliditet, sämre tillgång till den internationella kapitalmarknaden,
i normalfallet inte tillgång till aktiemarknaden och ofta en
motvilja mot att släppa in andra externa ägare i företaget. Andra kapitalkällor
som skulle kunna kompensera de mindre företagen för en försämrad
kreditförsörjning via bankerna är för de små företagen alltså ofta inte tillgängliga
eller av olika skäl inte lämpliga.
I en kreditgivningssituation är osäkerheten betydande om kredittagarens
återbetalningsförmåga. Osäkerheten i fråga om kreditgivning till mindre
företag är att dessa företag ofta saknar beprövade affärsidéer och tidigare
historik. Överhuvudtaget är ofta de mindre företagens värdering mer osäker
för en extern finansiär än för ägarna själva. Detta förhållande brukar benämnas
med samlingsnamnet asymmetrisk information. Säkerheter i gäldenärens
tillgångar är ett sätt att reducera effekterna av asymmetrisk information
och en försämring av företagshypotekets värde som säkerhet kommer
därför att öka dessa problem. De som då drabbas hårdast är de mindre företagen.
Det är orimligt att tro att bankerna i en kreditgivningssituation inte
skulle väga in säkerhetssituationen. En kreditbedömning av ett företag innehåller
så många osäkerhetsmoment och sträcker sig ofta över så lång tid att
en värdering av säkerhetssituationen är ofrånkomlig. Bankernas möjligheter
att bedöma företagets affärsidé och marknad är ofta små, och att använda
sig av säkerheter är därför mycket ofta en förutsättning för att överhuvudtaget
bevilja krediten.
Det finns också anledning att anta att riskaversionen hos bankerna är
större än hos exempelvis leverantörerna. Bankernas kreditperiod är betydligt
längre än leverantörskrediter och kredit är en normal förutsättning för att
leverantören överhuvudtaget skall få sälja sina produkter eller tjänster. Leverantörens
möjlighet att sälja sin produkt eller tjänst väger oftast i en konkret
affärssituation tyngre än bedömningen av kreditrisken och den längre
kredittiden ökar givetvis också osäkerheten om återbetalningsförmågan hos
gäldenären. I betänkandet finns enligt vår uppfattning en överbetoning av
ofrivilligheten hos leverantörerna. Leverantören har också vissa möjligheter
att begränsa sitt risktagande genom förskott, kontantbetalning, kreditförsäkringar
och stopp av ytterligare leveranser.
De flesta anser att förslaget i denna del kommer att påverka kreditförsörjningen
till små och medelstora företag. Osäkerheten gäller i princip enbart
hur stor denna påverkan blir. Om vi då utgår ifrån att kreditförsörjningen
kommer att begränsas, vilka effekter kommer vi då sannolikt att få?
Företag med möjligheter att ge säkerheter i fast egendom kommer att
kunna få större del av krediterna i och med att deras säkerhets värde relativt
sett stärks. En sådan utveckling är givetvis inte eftersträvansvärd.