sou 1999 1 - Regeringen

226 Löneprivilegiet och lönegarantin SOU 1999:1
särskilt att utformningen av bestämmelsen i fråga (12 § första stycket FRL)
medfört den oönskade effekten att många löntagare inte får ersättning från lönegarantin
för arbete under den sista delen av uppsägningstiden. Även bestämmelsen
om begränsad förmånsrätt för semesterlön och semesterersättning skall
övervägas. I direktiven anförs vidare att arbetstagarna, av alla fordringshavare i
en konkurs, ofta är de som har allra minst möjlighet att påverka händelseförloppet.
Samtidigt hör arbetstagarna till dem som drabbas hårdast av konkursen. Det
gäller naturligtvis särskilt om de förutom den ekonomiska förlusten går miste om
sin anställning. Det självklara målet för lönegarantin bör därför vara att arbetstagarna
får ett så heltäckande skydd som möjligt för sina fordringar i arbetsgivarens
konkurs. Här tillfogas emellertid att vi samtidigt måste beakta risken att
vissa företag missbrukar garantin och därigenom skaffar sig otillbörliga konkurrensfördelar.
Generellt gäller också att kommittén skall sträva efter att främja
företagsrekonstruktioner utom konkurs.
Vad gäller statens kostnader för lönegarantin förklaras i huvuddirektiven att
inriktningen skall vara att förslag om regeländringar skall utformas så att de inte
innebär ökade kostnader för staten. I kommitténs första tilläggsdirektiv anges
att inriktningen skall vara att förslag om regeländringar skall utformas så att de
om möjligt innebär minskade kostnader för staten. Regeringen har därefter beslutat
om ett andra tilläggsdirektiv. Genom detta har kommittén fått i uppdrag
att analysera olika möjligheter till hur statens kostnader för lönegarantin kan
minskas med 300 miljoner kronor och att lägga fram ett förslag om en sådan
besparing.
I direktiven anges att utgångspunkten även fortsättningsvis bör vara att lönegarantin
skall ersätta endast fordringar som omfattas av förmånsrätt. Om vi
skulle anse att kopplingen mellan de båda regelsystemen bör lösas upp är vi
emellertid oförhindrade att lägga fram ett sådant förslag.
Slutligen skall vi överväga vilka regeländringar som kan behövas för att möjliggöra
en svensk ratifikation av ILO:s konvention om skydd av arbetstagarens
fordringar i händelse av arbetsgivarens insolvens samt vilka konsekvenser sådana
ändringar kan få.
6.5.2 Inledning
Förmånsrätten för lön är grundad på goda sociala skäl. De anställda är ofta
beroende av lönen för sitt uppehälle. De kan sällan sprida sina risker genom att
samtidigt arbeta för flera arbetsgivare. De kan inte heller lagra sin arbetskraft,
när de tvivlar på arbetsgivarens solvens, för att senare leverera vad som innehållits.