sou 1999 1 - Regeringen

334 Författningskommentar SOU 1999:1
skall ha förmånsrätt i stället för fordringar som har förfallit till betalning under
motsvarande tid före konkursansökningen. Angående regelns tillämpning se
prop. 1995/96:5 s. 228 f.
Det nya andra stycket gäller lön för en kort omställningsperiod om sju dagar
efter konkursbeslutet. Frågan om hur uppsägningslön skall hanteras vid konkurs
har behandlats ingående i avsnitt 6.5.7. Förslaget innebär att en arbetstagare
som utför arbete åt konkursboet under uppsägningstiden får en massafordran
medan övriga arbetstagare får uppbära lönegaranti. I princip skall, av skäl som
redovisats i våra allmänna överväganden, uppsägningslön för tid efter konkursbeslutet
vara oprioriterad. Vi har dock ansett att praktiska skäl talar för en kort
omställningstid under vilken konkursförvaltaren skall kunna ta ställning till vilka
arbetstagare han behöver utnyttja samt vidta formella åtgärder i samband med
uppsägningar. Omställningsperioden har vi bestämt till en vecka. För att omställningsperioden
verkligen skall fylla den praktiska funktion som är avsikten
krävs att skillnad inte behöver göras mellan olika anställda och att de alla har ett
gott löneskydd. Kommittén föreslår därför att lönefordringar för denna period
omfattas av såväl förmånsrätt som lönegaranti oavsett om arbetstagaren utför
arbete åt konkursboet. Avräkning skall dock göras för faktisk uppburen lön för
arbete åt annan.
Eftersom uppsägningslön för tiden efter konkursbeslutet i princip inte skall
omfattas av förmånsrätt blir bestämmelserna om avräkning i det nuvarande
andra stycket överflödiga i FRL. Enligt förslaget skall lönegaranti emellertid
kunna utgå trots att uppsägningslönen blir oprioriterad. Bestämmelserna om
avräkning återfinns i förslaget till ny lydelse av 7 § LGL.
Ändringarna i tredje stycket innebär att övergången från förfalloprincipen till
belöpandeprincipen skall gälla även för det fall att en lönefordran varit föremål
för tvist samt att tidsgränsen för konkursansökans ingivande efter det att tvisten
slutligt avgjorts kortas.
12 a §
Förmånsrätt för lön eller annan ersättning på grund av anställningen
gäller för varje arbetstagare med högst ett belopp som motsvarar tio
gånger det vid tiden för konkursbeslutet gällande basbeloppet enligt
1 kap. 6 § lagen (1962:381) om allmän försäkring.
Om konkursgäldenären är näringsidkare, skall en arbetstagare som
själv eller tillsammans med nära anförvanter senare än sex månader
före konkursansökningen har ägt en väsentlig andel av företaget och
som haft ett betydande inflytande över dess verksamhet inte ha förmånsrätt
för lön eller pension.