sou 1999 1 - Regeringen

164 Förmånsrätten för skatter och avgifter SOU 1999:1
av skulder (se numera 4 kap. 10 § KL) kunde ge upphov till vissa tillämpningsproblem.
En total bedömning av spörsmålet ledde enligt departementschefen till
att återvinning av skatter och därmed jämställda skulder borde helt uteslutas
genom en uttrycklig bestämmelse. En sådan lösning bedömdes i endast obetydlig
grad medföra en annan faktisk situation vid konkurs än den som då förelåg men
skulle medföra praktiska fördelar för myndigheterna och konkursförvaltaren.
På senare tid har frågor angående på vilket sätt och vid vilken tidpunkt en
fordran på arbetsgivaravgift i konkurs uppkommer uppmärksammats i rättspraxis
på ett sådant sätt att rättsläget i vissa delar får anses oklart. Liknande
frågor kan komma att ställas beträffande fordran på källskatt i konkurs.
5.1.2 Särskilt angående källskatt i konkurs
Enligt 17 kap. handelsbalken, som gällde fram till 1970 års förmånsrättslag,
hade fordran på lön och säkerhet i företagsinteckning förmånsrätt före fordran
på skatt.
Om ett konkursbo inträdde som arbetsgivare i ett anställningsavtal vid
fortsatt drift och betalade ut lön, var fordringen på källskatt naturligtvis en
fordran hos själva konkursboet, dvs. en massafordran.
Om den anställde hade uppburit lön före konkursen men innehållen källskatt
inte betalats av konkursgäldenären, ansågs källskattefordringen uppkommen
före konkursen, och staten åtnjöt samma förmånsrätt som för andra
skatter. Källskattefordringen behandlades i detta sammanhang således
inte som en del av bruttolönen, med förmånsrätt som för lön. Blev källskattefordringen
utan utdelning i konkursen, drabbade det inte arbetstagaren, ty
han var befriad från sitt ansvar för källskattedelen, sedan denna innehållits
av arbetsgivaren.
Ifall slutligen den anställde bevakade en lönefordran i konkurs hänförlig
till arbete utfört före konkursen eller avseende uppsägningslön i konkurs
(lönefordran hade alltså uppkommit före konkursen och var därmed en konkursfordran),
ansåg Regeringsrätten i RÅ 1958:58 att fordran på källskatt
uppkommit först genom betalningen av lön, dvs. genom utdelningen i konkursen.
Källskattefordran hade därför, enligt Regeringsrätten, inte kunnat
bevakas som en konkursfordran. Emellertid ålåg det konkursboet att vid
utdelning på lönefordringen innehålla källskatten, och när detta underlåtits
uppkom en massafordran för staten. Förhållandena i rättsfallet var speciella
genom att arbetstagarna bara hade bevakat sin nettolön. Man kan därför
inte påstå att det var preliminärskattedelen på den av arbetstagaren bevakade
bruttolönen som skulle innehållas och redovisas till staten. I stället visar
rättsfallet att det finns en självständig plikt för den som betalar ut lön att till