sou 1999 1 - Regeringen

SOU 1999:1 Löneprivilegiet och lönegarantin 217
nen tillkännagivande om en översyn av gällande regler för arbetstagares förmånsrätt
vid konkurs samt av lönegarantin.
I motion L305 anför Rune Evensson och Ingvar Johnsson (båda s) att det
nuvarande maximibeloppet på 100 000 kr bör höjas. I motionen redovisas exempel
som enligt motionärernas mening visar att den nuvarande begränsningen
innebär att många normalinkomsttagare inte ersätts fullt ut. Vidare anförs att det
är förenat med stora svårigheter att få vissa arbetsgivare försatta i konkurs, vilket
för många arbetstagare innebär risker för ytterligare förluster av lönefordringar.
I motionen begärs ett tillkännagivande om att maximibeloppet för lönegarantin
bör höjas.
Christina Axelsson (s) kritiserar i motion L315 de lagändringar som kommit
till stånd under senare år i lönegarantin. Maximigränsen har inneburit att många
arbetstagare gått miste om innestående lönefordringar, uppsägningslön och semesterersättning.
De ändrade reglerna rörande semesterersättning har lett till att
de anställda tar ut sin sparade semester när arbetsgivaren börjar få ekonomiska
problem, vilket försämrar arbetsgivarens ekonomi ytterligare. Tremånadersfristen
i 12 § förmånsrättslagen har lett till att konkursförfaranden måste inledas
omedelbart när arbetsgivaren dröjer med löneutbetalningar. Till följd härav har
det blivit omöjligt att bevilja anstånd med betalningar av lönefordran, även i de
fall där det finns möjligheter att företaget på sikt skulle klara upp sin ekonomi.
Enligt motionärens mening behövs en utredning som belyser hur en ändring av
lagstiftningen kan förbättra villkoren för anställda vid konkurser.
I motion L307 av Kurt Ove Johansson och Ingemar Josefsson (båda s) erinras
om att lönegarantisystemets uppgift är att skydda arbetstagare i det utsatta
läget då arbetsgivaren försätts i konkurs. Motionärerna anser att de ändringar
som infördes i lönegarantilagstiftningen år 1994 inneburit oacceptabla konsekvenser
för den enskilda arbetstagaren. Från att ha tillhört den mest gynnade kategorin
i arbetsgivarens konkurs får arbetstagaren numera, enligt motionärernas
uppfattning, inte ens ersättning för produktivt arbete som gynnat övriga borgenärer.
I motionen yrkas att riksdagen hos regeringen skall begära en utredning
om vad i motionen anförts om löntagarnas utsatta ställning vid konkurser.
Lisbeth Staaf-Igelström (s) anför i motion L303 att de våren 1994 beslutade
ändringarna i lönegarantilagstiftningen inneburit att människor som arbetar i
småföretag drabbats hårdare än de som arbetar i stora företag. Vid arbete i småföretag
uppstår ofta en annan relation mellan arbetstagare och arbetsgivare vilket
innebär att den anställde avvaktar med att ställa krav. Genom de begränsningar
som numera gäller i fråga om lönefordringar kan arbetstagaren gå miste
om ersättning. Med hänsyn till det anförda anser motionären att det är påkallar
med en översyn av lönegarantilagen i syfte att förbättra situationen för de arbetstagare
som är anställda i småföretag. I motionen yrkas tillkännagivande av
vad som sålunda anförts.